Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Thomas Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att med ett slag vinna ryktbarhet insände han till det
vittra sällskapet Utile dulci en tävlingsdikt med namnet
»Passionerna», vilken han på sitt egendomliga språk
förklarar vara avsedd att ge uttryck åt »kraften av hans filosofi
och glansen av hans inbillning, orimmat, hänryckt,
förunderligt» — dikten var nämligen skriven i ett orimmat
versslag, vilket redan det var något för den tiden ovanligt
och stred mot den gängse smakriktningen.
Det vittra sällskapets smakdomare var egentligen dess
sekreterare, Kellgren. Han fann »Passionerna» vittna om
författarens snille, om »en rik och brinnande bildningskraft»
samt »framför allt en öm och livlig känsla». Men å andra sidan
anmärkte han på stora svagheter i dikten, isynnerhet en
översvallande, svulstig stil, som ibland förlorade sig i tomma
deklamationer. Och vad den orimmade versen angår,
betraktade Kellgren den såsom »en likaså vådelig som onödig
nyhet», därför att den skulle göra poesins konst alltför lätt
för svaga medelmåttor. Denna punkt i Kellgrens omdöme
visar en begränsning i hans uppfattning, som han sedan
skulle frigöra sig från. Men i övrigt måste eftervärlden
erkänna, att Kellgren hade rätt.
Med hänsyn till diktens svagheter ansåg sig Utile dulci icke
kunna tilldela Thorild sitt stora pris utan stannade vid ett
mindre. Men Thorilds valspråk var »Allt eller intet». I kraft
därav meddelade han sällskapet genom en inlaga i
Stockholmsposten, att han avsade sig priset. På samma gång bröt han
en lans för den orimmade versen och kritiserade de gängse
smakreglerna för poesin. Tonen i hans inlaga var allt igenom
värdig och hövlig: Utile dulci hade följt sina lagar, men
skalden kunde därför icke frångå sin uppfattning. Han yttrar
sig bland annat sålunda:
»’Förnuft’, ’smakens styrsel’, ’stadgade lagar’ — vad
betyda dessa orden? Vilken tid och krets har icke sitt förnuft
och sin smak och sina stadgar? Jag upphäver dem icke.
Men de måste vara falska eller ock icke utesluta någon ny
möjlig grad av väl eller skönhet. — Den allmänt godkända
smaken — ja i Paris och Stockholm! Men Grekland och
Rom och England och Tyskland och Italien sjunga
gudomligen orimmat!
Sällskapet är en domstol och har gjort väl i att följa sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
