- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
204

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mer äkta är han, då han besjunger andras olyckor. Ett
tacksamt ämne fick han särskilt år 1775, så sinnena
upprördes av en hemsk olyckshändelse, som inträffade på Torups
gård i närheten av Lund. En ung kornett Trolle hade med
sina två systrar och sin moster omkommit under en roddtur
på den grunda sjö, som omgav slottet. Flere personer åsågo
från stranden, hur ekstocken vid en hastig vändning kantrade
och de olyckliga sjönko ned i dyn; men eftersom ingen båt
fanns vid stranden, kunde man ingenting göra för deras
räddning.

Skjöldebrand, som var regementskamrat med den så
sorgligt omkomne ynglingen, var med vid begravningen i Lunds
domkyrka. »Man kan», säger han, »lätt föreställa sig den
bedrövliga åsynen av fem likkistor[1] i rad, vilka inneslöto
unga människor, så plötsligt bortryckta i livets gladaste
ålder.»

Den hemska tilldragelsen inspirerade Lidner till en dikt,
vilken med all sin omogenhet dock bjuder på toner, som
förebåda skaldeverket »Spastaras död». Släktskapen är
omisskännelig i verser, sådana som dessa:

»Du svarta olyckssjö! Var dina vågor svalla,
där höras hemska rop och gråt och kval och tjut.»


Han anropar himlen att till hämnd låta sjön för evigt
torka ut. Då skulle svanor och muntra sångfåglar fly
därifrån.

»Här ljunge rovdjur blott med uvar, ugglor, gastar!
        Men ack, vem irrar mig?
Bliv, turturduva, kvar, som ömma suckar andas,
        och vet, att just med dig
ska’ mina luteslag och mina tårar blandas!
Här må du kuttra ömt och sjunga sorg och kval!»


När den person, som beställt gravdikten, skulle avhämta
den, fann han Lidner vandrande fram och tillbaka mellan
tvenne bord med var sin butelj på. Skaldeynglingen grät,
diktade och deklamerade med hög röst, allt under det han
då och då tog sig en styrketår.



[1] Minnesfel för fyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free