- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
217

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna världens goda kunde Lidner aldrig lära sig handskas
med. Vad han fick gick lika hastigt, som det kom, ofta till
andra vanlottade stackare. Det är, som han ville bekräfta
orden i oratoriet »Messias»: »Det usling usling ger, blir ej av
himlen glömt.» Särskilt ömkade han sig över de stackars
brandvakterna, som måste gå omkring i regn och köld, dà
andra fingo vila i väl ombonade hem. Åt dem gav Lidner
av princip alltid pengar, när han hade några.

*



Lidners bräckliga stofthydda höll icke länge ihop. Han
hade stormat för mycket på sin hälsa. Natten mellan den 3
och 4 januari 1793 fick hans oroliga hjärta ro. Han hade då
icke hunnit 36 års ålder.

Bellman sjöng ihop begravningskostnaderna med följande
verser:

»Skalderna ha aldrig råd
att en bror i graven sänka,
knappt till svepningen en våd,
mindre facklorna, som blänka.
Visen ömhet, visen nåd
mot poeten Lidners änka!»


Jaquette Lidner och hennes olyckliga svagsinta dotter
skulle ännu nära tre årtionden framsläpa sitt liv i fattigdom.

*



Det är vemodigt att följa Lidners levnadslopp, att se en
så rik poetisk begåvning bli skeppsbruten på livets hav,
därför att hans översvallande känsla ej leddes av förstånd och
viljekraft. Känslan, som var hans styrka inom diktningens
värld, blev hans svaghet ute i livet.

»Ej efter namnet skald jag ärelysten far.
Min enda stolthet är, att jag ett hjärta har»,


utropade han. Redan i sin ungdom hade han proklamerat:
»I tårar vällust». Senare sade han sig vara »till tårar född».
Hans mannaålders stolthet var att kunna »gråta med änkan
och vara olycklig med den faderlöse». Men denna medkänsla
med andra är, som Lamm framhåller, egentligen blott en
annan sida av hans bottenlösa medkänsla med sig själv. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free