Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjältars och hjältinnors olycksöden fängsla honom, därför
att de erbjuda jämförelsepunkter med hans egna lidanden.
Han älskade att likna sig själv vid svanen, som tvungits
att övergiva den vassdunge, där han fötts. Med ljuvt vemod
fördjupar han sig i bilden av hur den stackars fågeln lyfter
vingarna för att bland okända skär finna den strand, där han
får vila ut och klaga. Men vågen svallar upp och rycker
honom ned i »det svarta, eviga djupet».
Franzén har med en vacker bild kallat honom ett lidande
verktyg, en eolsharpa, på vilken vinden spelade än himmelskt
ljuva ackord, än demoniskt skärande dissonanser. Och
Sveriges störste skald sjunger om honom:
»Förstörd, förvissnad före mogningsstunden,
en rik men sönderbruten harmoni,
en genius, ack! för djupt i stoftet bunden.
Hur ömt begråter han i lagerlunden
var likes kval: du hör hans eget däruti.»
»av en man, som fordom fet,
nu är mager som en get».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
