Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Tobias Sergel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev hans livs stora kärlek. Med den som förebild skapade
han själv skulpturverk, vilka gjorde honom till Europas
störste bildhuggare på sin tid.
I elva år fick han leva sig in i det glada, konstdyrkande livet
under söderns djupblå himmel. Efter tre års studier var han
färdig med det konstverk, som skulle ge honom rykte
såsom en av de allra främsta unga skulptörerna i Rom. Det
föreställer en faun i det ögonblick, då han vaknar till en ny
glad dag. Han sträcker på sig och vänder, belåtet grinande,
ansiktet mot det friska morgonljuset, medan ena handen
griper om druvklasen.
Sergels mest populära verk från hans italienska tid blev
dock statyn Amor och Psyke. Konstnären framställer
det ögonblick då deras kärlekslycka störts, genom att Psyke
av sin kvinnliga nyfikenhet lockats att bryta mot förbudet
att skåda den älskades anlete. Amor lyfter just vingarna
till flykt och ser med förebrående vemod på den älskade,
som ångestfullt knäfaller och ber honom stanna kvar.
Det blev icke med glädje, som Sergel år 1778 följde sin
konungs kallelse till ämbeten och hovtjänst uppe i den kalla,
grå Norden. Han fick visserligen stor lön, många och väl
betalta beställningar och levde som en rik man. Men till
gagn för hans konstnärskap var icke denna omplantering
i nordlig jordmån, just då konstnären stod i sin bästa ålder,
sjudande av verksamhetslust. »I Nordens kalla nejder»,
säger han, »frysa själarna likaväl som näsan och händerna.»
Han älskade dock för mycket sitt fosterland för att ej
avböja ett lysande anbud av kejsarinnan Katarina att bosätta
sig i Petersburg.
I sitt förnäma konstnärshem såg Sergel som gäster ej blott
Bellman och andra glada gossar utan också en mängd
personer ur stora världen. Själv hade han också något medfött
förnämt och imponerande i sitt väsen. Men i glada
konstnärskretsar slog han sig riktigt lös. Där kunde han vara spelande
kvick, humoristisk, ja burlesk ända till överdåd. Då var han
faunen, som icke värjde för någon grovkornighet, bara den
var kvick. Det var glada gossar, som efter kulinariska
bragder bänkade sig vid bordet »med en bål bischoff framför sig,
stor som Röda havet, vari Farao drunknade. Den tömdes
tappert 5 à 6 gånger.» Det var påfallande, att ej blott värden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
