- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
244

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Tobias Sergel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjukdomen hade Sergel fått känning av redan vid några och
trettio års ålder. När plågorna och tungsinnet ansatte honom,
drog han sig tillbaka inom sig själv. Han var för finkänslig
för att vilja fördystra ens sina närmaste vänner med sin
skröplighet. I yngre dagar, när han bodde i Rom, brukade
han under sådana dystra perioder försvinna från
kamratkretsen. Det kunde då hända, att han reste ända till Florens
för att skingra sina sorger. Och icke förr än de gått över,
kom han tillbaka till sitt kära Rom. På äldre dagar stängde
han in sig och var under långa tider otillgänglig för världen.
Men bäst som alla trodde honom vara förlorad för livet,
levde han upp igen och gav glada middagar. Då skämtade
han tappert med sina många plågor. Då ritade han
karikatyrer och avbildade podagern såsom en furie med ormar i
håret, som angriper hans fot, medan bakgrunden är fylld
av demoner.

År 1783 fick Sergel återse sitt kära Rom, nu i sällskap med
ingen mindre än konung Gustav själv, som han kallar »den
mest upplyste, den mest vänfaste monark, som jorden
frambragt». Ett par bekanta anekdoter berättas från den
kunglige mecenatens och den store konstnärens vandringar bland
Roms konstskatter: vid åsynen av den berömda statyn
Endymion föll Sergel i sådan extas, att han glömde sin
omgivning och omedvetet ropade till monarken: »Ge mig en
pris snus!» Konungen, som annars var så nogräknad om
etiketten, efterkom leende konstnärens önskan.

Lika sympatisk ter sig Gustav III i anekdoten om hur
Sergel en dag, pustande under tyngden av sin mäktiga
stofthydda, blir så arg och uppgiven av en mödosam vandring
genom Titi thermer, att han smiter från alltsammans utan
att säga ett ord. När konungen märkte, vilken frihet
konstnären tagit sig, sade han blott: »Jag kan icke vara ond på
Sergel, ty jag känner allt för väl, att man ej har så mycket
geni som han för bättre köp.»

Det största konstverk, Sergel åstadkom här hemma, var
den staty av Gustav III, som Stockholms borgerskap till
betygande av sin glädje och vördnad lät resa vid
Skeppsbron i Stockholm, den plats där konungen landsteg vid
återkomsten från ryska kriget 1790. Hur levande verkar icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free