- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
253

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Kronobrännerierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kronobrännerierna.



SEDAN gammalt ansåg sig den svenska allmogen ha
»frihet» att bränna sin säd till brännvin.
Brännvinspannan hörde med till det nödvändiga husgerådet i
var stuga. Denna husbehovsbränning, som den kallades,
kostade landet en mängd spannmål, som behövt användas
till föda. Men ännu värre var, att vårt folk höll på att
fördärvas genom dryckenskap. Redan länge hade tänkande
människor insett, att »Sverige», för att tala med Dalin, »lidit
mer skada av brännvinet än av krig och pest».

Ett talande vittnesbörd är följande berättelse av biskop
Rhyzelius i hans anteckningar om sitt leverne: ȁr 1723 den
7 februari dödde min förste son, allenast två dagar gammal
över sju månader. Hans amma, en hustru, som hemligen söp
brännevin, förgiftade barnet därmed, så att det trånade bort,
tills det dödde. Vilket sedan fanns vara sant, när hon ett
annat barn genom samma odygd hade så när om livet bragt.»

Detta är blott ett exempel bland tusentals fall.

För att nu minska superiet och på samma gång bereda
kronan nya inkomster rådde Liljencrants konungen att
förbjuda husbehovsbränningen och i stället arrendera ut rätten
att bränna till förpaktare. Utsikten var lockande, och Gustav
tillsatte en kommission för att närmare utarbeta planen.
Den ledande kraften i kommissionen blev generalmajor
Georg Gustav Wrangel
, en begåvad och idérik man men
en tvetydig karaktär. I sin ungdom hade han tjänstgjort
som spion åt Hattarne på 1747 års oroliga riksdag.
»Brännvins-Wrangels» plan gick ut på att överlåta bränningen på ett
fåtal stora brännerier, vilket skulle medföra fördelen av
spannmålsbesparing i jämförelse med om man brände på flere mindre
brännerier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free