Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Kronobrännerierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen hade även den avsikten därmed, att »missnöjet
skulle falla på herrarne», såsom han helt öppenhjärtigt
yttrade sig i ett brev till Schröderheim. Han unnade
»gubbarne att också bita på det sura äpplet». Och om det sedan
bleve några oroligheter, kunde konungen lättare avhjälpa
klagomålen utan att blottställa sin egen myndighet, ja rent
av vinna popularitet därigenom såsom »ett tecken av min
spaka regering». Det var varken första eller sista gången,
Gustav III drev dylikt dubbelspel.
Allmogens känslor, då den såg sin dyrt förvärvade egendom,
de kära brännvinspannorna, sönderslås av kronobetjäningen,
skildrar rikshistoriografen Anders Schönberg i ett brev från sin
bygd, Österfärnebo i Gävleborgs län, den 14 november 1780
sålunda: »Jag hade aldrig sett mina socknebor så i förtvivlan
som vid detta tillfället. Egendomsrätten var deras första
reflexion. En gick så långt, att han sade mig, att de svurit
konungen trohet mot Dess försäkran att skydda dem och
deras egendom.»
Vid samma tid hade bränneridirektionen infört en annan
ytterst förhatlig åtgärd, nämligen regelbundna husvisitationer
av kronofogdar, landsfiskaler och länsmän. Länsmännen
skulle, åtföljda av andra kronobetjänte samt hantlangare,
varannan till var femte vecka anställa visitationer i sina
distrikt. Dessa husvisitationer voro en tid en verklig
landsplåga. Kronobetjänte drogo omkring från gård till gård
och utövade på sina ställen formligt skräckvälde. De
eggades på en gång av sina förmäns befallningar och av den
utfästa penningbelöningen för beslagtagna brännvinsredskap.
Justitiekanslern berättar själv från Dalarne, att man vid
beslagen använde som hantlangare »en hop liderligt folk»,
som under denna förevändning for fram som rövare, bröt
sig in i husen, öppnade skåp, dörrar och kistor o. s. v.
Schönberg målar i starka färger deras framfart i hans bygd:
»Nattetid eller ända till midnatten, då mycket folk redan låg i bästa
sömnen, kommo de till gårdarna men funno dock ingenting,
utom på ett par ställen. Men förskräckelsen i alla
oskyldiga gårdar blev oändlig; hustrur dånade, människor
vandlades från friska och nyttiga medborgare till sjuka och
ömkeliga hjon. Mänskligheten ryste vid sådana nattbesök hos
oskyldigt folk. Det var ej bättre efteråt att se folkhopen, uppretad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
