- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
266

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Pastoratshandel och annan styggelse inom kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom dylikt ovärdigt schackrande ledo både
konungamaktens och kyrkans anseende obotlig skada. Tänk, vilket
uppbyggligt intryck det skulle göra, när folk, som fått ett pastorat
på hand, icke hade mer heder i sig än att taga pengar av två
sökande, såsom skedde när kyrkoherdebefattningen i
Hedemora blev ledig. Vederbörande aktade då icke för rov att
taga emot 4,000 rdr av en sökande men sedan ge pastoratet
åt en som betalade 4,500. Man fick då se den bedragne
stackaren springa omkring överallt och visa Kungl. Maj:ts
skriftliga löfte om sysslan, »ropande efter sina 4,000 rdr», för vilka
han ej hade annan säkerhet än detta papper.

Ett uttryck för vad vanligt hederligt folk tyckte och tänkte
var en donation av 700 rdr, som en anonym person gjorde
till Patriotiska sällskapet för att sätta en fattig men redlig
prästman i tillfälle att skaffa sig ett pastorat. För en sådan
mans räkning skulle pengarna inbetalas till »statssekreteraren,
som säljer prästsysslorna». Den okände givaren skrev, att
det skar honom i hjärtat att se präster genom intriger eller
penningar »tillvingla sig» pastorat för att sedan hos sina
åhörare »predika Gud och verka satan», d. v. s. »klippa sina får»
för att kunna betala ackordsummor och andras hovskulder.

Alla skandaler inom det kyrkliga befattningsväsendet
skulle dock ha överträffats, ifall den tanke gått i fullbordan,
som konungen ett ögonblick synes ha hyst, att göra
pastoratshandelns huvudman, den glade skämtaren och världsmannen
Schröderheim, till — Svea rikes ärkebiskop eller åtminstone
koadjutor[1] åt den gamle ärkebiskop Mennander. Åtföljd
av Schröderheim gjorde konungen en resa till Uppsala och
kände sig för hos ärkebiskopen och andra. Men resultatet
av besöket synes ej ha blivit gynnsamt, ty sedan hördes aldrig
något vidare av om den planen.

*



Svenska folket hade länge lidit under riksdagspartiernas
missbruk av statens ämbeten till partibelöningar. Men knappt
hade man blivit befriad från partiernas godtycke, förrän
ämbetsutnämningarna blevo beroende av ett ej mindre
fördärvligt kungligt godtycke och av ovärdiga kungagunstlingar.

[1] Medhjälpare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free