Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - I nöjenas virvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Stockholm och Gripsholm, som var 7 mil, brukade han
tillryggalägga på 4 timmar, då det var slädföre. Resor på
16 mil kunde han göra på 8 timmar, och den 50 mil långa
sträckan från Stockholm till Karlskrona for han en gång
på 38 timmar. Men en sådan fart var ej möjlig annat än på
bekostnad av sprängda skjutshästar. Fersen berättar också,
alt »man hörde långs den väg, konungen framrest, ej annat
än folkets förbannelser över konungens följe».
Kostnaderna för hovets nöjesliv voro visserligen ej så
farliga under de första åren, men ryktet visste inga gränser
för dem, och med tiden fingo dessa rykten även fog för sig.
I december 1779 antecknar Gustav Johan Ehrensvärd i sin
dagbok: »Hovet har gjort så stor gäld genom det nu antagna
levnadssättet, att den vanliga hovförtäringssumman av
5,000 rdr i månaden icke det ringaste är tillräcklig. Gälden
för varje månad är inemot samma summa och denna samlad
sedan mars månad i år. Alla leverantörer hava beklagat sig,
begärt hjälp och änteligen uppsagt sina kontrakter.
Riksmarskalken har av egna medel och av sitt första kvartals
lön betalt fru Brandels sockerräkning — annars bleve
hovet utan denna vara.»
Vid samma tid kunde konungen icke få ihop de 1,000 rdr,
som behövdes för Ehrensvärds beskickning till Holland, utan
måste uppskjuta ambassadens avsändande den ena gången
efter den andra. — Det var Oxenstierna, konungens blivande
kanslipresident, som anförtrodde Ehrensvärd den verkliga
orsaken till uppskovet.
Tersmeden berättar en episod från tiden strax efter
statsvälvningen, som också är betecknande för hur mycket som
på Gustavs tid gick på lösa boliner, när det gällde ekonomin.
Tersmeden hade, som nämnt, avancerat till varvsamiral
i Karlskrona, en befattning som åtföljdes av kostsamma
representationsplikter utan däremot svarande löneförmåner.
Då konungen bragte den sidan av Tersmedens nya ämbete på
tal och amiralen framhöll, hur svårt det skulle bli att gå i
land därmed, svarade Hans Maj:t skämtsamt: »Skriv mig
till, då resurser saknas!»
Alltemellanåt följde Gustav III också Fredrik I:s exempel
och stack till sin trogne medhjälpare en sedel eller annan
present.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
