Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bägge hertigarne och åtskilliga av oss andra. Vi
hade då fastat hela dagen, och hos höga vederbörande
arbetade inquiétuder[1] av alla slag. Plommenfelt visade sig ej förr,
än klockan slagit 12, då han inkom uti ett hiskeligt utseende
med håret omkring öronen, en svart väst och skjortärmarne
uppvikte till axlarna. Framför sig bar han ett krucifix,
införde oss i en sal och placerade oss omkring en på golvet med
kol dragen cirkel. Själv ställde han sig vid bordet. Uti ¾
timme gjorde han allt det kakalorum utav den allmännaste
nekromanti[2] som man känner av böcker, med kol, krita,
blod, spegel, linjer och heta stenar m. m. Jag fann för min
del ingenting av alltsammans resultera[3] — några starka slag
hördes i väggarne, vilka sades vara annonser av[4] närvarande
andar.» — Det märkvärdigaste är, att dessa hokus pokus
med sitt klena resultat icke mottogos med tvivel och skämt,
såsom man bort vänta av så upplysta personer, utan med
djupaste allvar och rörelse. »Kronor och väldigheter syntes
glömda en moment», säger Schröderheim. »Man överlämnade
sig åt transport[5] av den ömmaste vänskap; alla embrasserade[6]
varannan i flera omgångar, och kungen sparade allra minst
dess kärleksbetygelser.» Konungen och hertigarne bådo
varandra under strömmande tårar om förlåtelse för vad de
förbrutit mot varandra.
Man häpnar ändå mer, när man läser Gustavs egen
beskrivning i ett brev till Toll på hur han i maj 1781 vid
midnattstid sysslade med att tända rökverk på ett fat och läsa mystiska
böner m. m. för att frambesvärja andar. Så långt kunde
vidskepelsen gå hos en av tidens snillrikaste och mest upplysta monarker.
Snart uppträdde en annan charlatan på skådebanan, den
ännu märkvärdigare undergöraren Björnram. Hans
specialitet var andebesvärjelser och hemska kyrkogårdsscener
vid midnattstid.
Den förut nämnde Reuterholm berättar, hurusom han
en vacker augustinatt 1782 fick följa med Björnram till
Johannes’ kyrkogård. Strax de kommo över muren, blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
