- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
278

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor - Konungens gullgossar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Många av hennes förutsägelser visade sig med tiden alldeles
felaktiga, men en del slogo naturligtvis in, helt eller delvis,
och det blev förstås dem, som folk kom ihåg. I själva verket
är hennes sannspåddhet åtminstone i flere fall ej så mycket
att undra på, eftersom den ryktbara sibyllan besöktes av
huvudstadens högsta kretsar och därför måste ha haft lätt
att hålla sig à jour med vad som pratades och hände på
samhällets höjder. Sedan kunde det i många fall vara nog med
en skarp begåvning för att förutse, vad som skulle hända.
Det påstods ock, att polismästare Liljensparre använde
»kaffesumpsgumman» som ett slags spion och genom henne
fick viktiga upplysningar om vad som sades och tänktes i
staden; och det är ju mycket möjligt, att han gengäldade
hennes skvaller med vad han själv visste.

Spådomsyrket var säkert lönande. Av mantalslängderna
framgår, att mamsell Arfvidsson en tid skattade för överflöd
och höll sig med två pigor, av vilka den ena, som än kallas
Adotia, än Adrecka Dordi, var »turkinna från Marocko, här
döpt». Men anno 1800 finner man, att den 65-åriga sibyllans
lyckostjärna var i nedgående. Den gustavianska societeten
hade övergivit henne, och i mantalslängden står antecknat
om henne och hennes ålderstigna piga Adrecka Dordi, att de
bägge voro »orkeslösa och utfattiga». Sedan försvinner hon
ur mantalslängderna. Antagligen har hon slutat sina dagar på
något fattighus.

Litteratur:

Sturzen-Becker, Henrik Gustaf Ulfklo. — Gustaf III:s guldmakare. (Svensk månadsskrift för år 1864.)

Gösta Bodman, Alkemi eller konsten att framställa
guld ur oädla metaller. (Guldsmedsposten för november 1914.)


Carl Forsstrand, Spåkvinnor och trollkarlar. Häft.
kr. 4: —; inb. kr. 6:75.

Konungens gullgossar.



TILL det gustavianska hovlivets skuggsidor hörde också
självsvåldet hos de unga officerare och hovmän, som
Gustav omgav sig med, och konungens otillbörliga flathet
mot dessa sina »smekungar», såsom man kallade dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free