Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Äventyrspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han två eller tre teatrar samma afton, och sedan for han på
supé, som slutade först efter midnatt. Hans följeslagare blevo
alldeles uppgivna; men själv tycktes han inte känna någon
trötthet. Gustavs popularitet från hans förra Parisbesök
levde kvar och gav sig ofta tillkänna. Överallt, där han
uppträdde mera offentligt, hälsades han av allmänheten med
bifallsyttringar. På teatern mottogs han med handklappningar,
och om föreställningen redan tagit sin början, så togo
skådespelarne om pjäsen från början.
Gustav uppsökte också sina gamla vänner från 1771 —
till och med grevinnan Dubarry gjorde han en visit. Inom
damvärlden voro hans gamla väninnor grevinnan de Boufflers
och de la Marek främsta föremålen för hans uppmärksamhet.
När man spefullt anmärkte, att han tycktes föredraga de
gamla damerna framför de unga, svarade han: »Vänskapen
är alltid ung.» Med familjen de la Marek kom det dock till
brytning genom en sorglig händelse. Konungens gunstling,
den glade och elegante kammarjunkaren Peyron, som under
sin tjänstgöring i franska armén haft en greve de la Marek till
regementschef, hade jämte flere andra begått subordinationsbrott
och blivit utstruken ur armén. Det oaktat uppsökte han
nu i Paris sin forne chef men blev skymfligt avvisad,
utmanade honom då på duell och föll för hans värja. De la Marek
blev livsfarligt sårad men kom sig. Tilldragelsen gjorde ett
djupt intryck på konungen.
Grevinnan de Boufflers hade Gustav träffat fyra år förut,
då han vistades en tid i Spa. Hon hade då ej förmått uthärda
skilsmässans kval utan farit efter Gustav till Bryssel, där hon
tog in på samma hotell som han för att ännu en gång få träffa
honom — och ännu en gång genomgå avskedets smärta.
Hon skrev sedan till honom: »Ni har vållat mitt livs olycka:
Ni har kastat in däri en tomhet, som ej kan fyllas.» Döm då
om hennes förtvivlan, när hon nu trodde sig märka, att den
dyrkades vänskap för henne höll på att svalna. Som vän ansåg
hon det också vara sin plikt att tala allvarsord om hans
hejdlösa nöjeslystnad, som man med skäl tadlade i själva det
nöjeslystna Paris, och påminna honom om hans plikt som stor
man att ålägga sig måtta i allt.
Flere gånger besökte Gustav den nye konungen, Ludvig XVI,
och hans sköna gemål, Marie Antoinette, i Versailles, där man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
