Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Riksdag i missnöjets tecken och vad den drog med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom adeln var uppenbarligen ingen framgång att vinna
för den kungliga propositionen. Där blev den också nedgjord
»med horribla salvor», såsom ett ögonvittne uttrycker sig.
Däremot segrade den i präste- och borgarstånden. Dess
slutliga öde hängde alltså på bondeståndets beslut. Konungen hade
ålagt ståndets sekreterare att varken spara pengar eller goda
ord för att övertala bönderna, och både talman och
sekreterare manade ståndet på det bevekligaste att icke motsätta
sig konungens önskan. Men inga påtryckningar hjälpte.
Bönderna instämde i adelns beslut.
Passevolansfrågan utgång var den stora vändpunkten i
denna riksdag. Den var det första synliga tecknet efter
statsvälvningen till att konung Gustav förlorat ständernas
förtroende. De hade givit honom ett formligt misstroendevotum.
Det skulle snart komma fler av den sorten.
De kommo, allt efter som de kungliga propositionerna
förelades ståndens plena till avgörande. Allesammans blevo de
avslagna med undantag för konungens förslag att inrätta
spannmålsmagasin i alla rikets provinser. Syftet var i främsta
rummet att förekomma hungersnöd. Men även ett så nyttigt
förslag mötte motstånd och antogs endast i betydligt
reducerad omfattning. Ständerna kände nog på sig, att konungen
icke menade så alldeles helt med sina omsorger att möta nöden,
utan att därbakom lågo även krigiska syften.
Även när det gällde beskattningen, begagnade oppositionen
tillfället att låta konungen känna sin makt. Inom alla stånden
bestämdes, att bevillningen skulle utgå ej såsom förut intill
nästa riksdag, vars sammankallande berodde av konungen,
utan för en begränsad tid av fyra år. Och för att ytterligare
hävda sin rätt att sig själva beskatta minskade ständerna
bevillningen med en procent. Under överläggningarna om
denna sak hördes mycket och häftigt klander över konungens
fortsatta hemlighetsmakeri med finansväsendet. Denna
gång var statsbristen dold under en post, som lydde:
»Kungl. Maj:t vill i nåder låta leverera till räntekammaren
718,000 rdr.» Ingen fick veta något om hur pass stor
skuldsumman verkligen var. Engeström betonade, att enligt
regeringsformen ägde konungen icke rätt att utan ständernas
samtycke ådraga riket skuld, ty kunde detta ske, så vore
ständernas beskattningsrätt endast ett bländverk. Och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
