Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick av hög stämning, när han den sista maj i Karlskrona
inspekterade sin örlogsflotta och gick ombord på
chefsfartyget Gustav III under kanonsalut från den största flotta,
som utgått från svensk hamn alltsedan stormaktstiden. Men
de stolta känslorna borde ha dämpats, om han tänkt på Karl
August Ehrensvärds omdöme om denna flotta: visserligen
vore Chapmans skapelser »mästerstycken», men såväl
över som underbefäl saknade nödig övning för att kunna sköta
dessa vackra fartyg. Den amiral, som under nuvarande
förhållanden ginge ut med flottan, vore »antingen ett offer för
sin egenkärlek eller en förrädare mot sin kung, och i bägge
fallen vore riket förlorat — ty det är intet nog, att flottan
får stryk; hela rikets anseende ligger därpå».
Lika avkylande hade Karl Sparre uttalat sig, då konungen
bragte krigsfrågan på tal. I egenskap av förutvarande
krigsminister ägde han ju en grundlig kännedom om tillståndet
inom armén. Andan inom officerskåren hade också under
inflytande av ackordväsendet och det makliga lantjunkarlivet
på boställena blivit i hög grad omilitärisk och svor starkt emot
sinnesstämningen bland menige man. »När mobiliseringsordern
kom», märkte jag, »säger Wallquist[1], »hos menigheten
genom hela landet icke annat än det manliga courage,
nationen andas för manliga företag.» Och hans iakttagelser
bekräftades av flere sagesmän. Men om officerskåren låter
det annorlunda: »Det är visst, att officerarne, som i alla
länder pläga fägnas åt krig, här voro de första, nästan de
enda, som i begynnelsen skreko däremot.» — »De frågade»,
säger Adlerbeth, »vem som skulle ersätta dem deras
ackorder, vem som skulle försörja deras hustrur och barn, om de
stupade i en tjänst, den de köpt med all sin egendom.»
Men ingenting kunde numera hejda Gustavs stridslust.
Det var med högtflygande planer, som han
midsommaraftonen 1788 anträdde sin färd till Finland. För sin avresa
från Stockholm hade Gustav valt samma dag, då Gustav
Adolf anträdde sin överfart till Tyskland. För att göra
skådespelet ännu mera likt den stora förebilden hade han klätt
ut sig efter Gustavs Adolfs föredöme i en ljusblå dräkt med
ett stort blått och gult sidenskärp, garnerat med guldfransar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
