Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring midjan samt stor svart hatt med en väldig
fjäderbuske. Men klackarna voro Gustav III:s: de voro kokett
röda. För säkerhets skull bar han Karl XII:s värja, som
han tagit från arsenalen.
De känslor, som fyllde honom i avskedets stund, har han
i ett brev till sin syster skildrat sålunda: »Jag kan ej dölja
för Eder, hur livligt jag eldas av tanken på den lysande
bana, som öppnar sig för mig. Min själ kan ej motstå ärans
lockelser vid tanken på att det är jag, som det Ottomanska
kejsardömet skall få tacka för sin tillvaro, och att jag ensam
kommer att bjuda kejsarinnan motstånd — jag ensam av
så många monarker, vilka antingen äro alltför slappa eller
också slagna med häpnad över hennes framgångar. Jag tror
mig alltså värdig denna de stora konungarnes tron, som jag
intager.»
Karakteristiskt för Gustav är också det brev till Armfelt,
vari han skildrar avskedets stund. Där märks ej mycket
av skilsmässans vemod; och det kunde ju ha varit honom
förlåtet, så vida han varit fylld av tankar på det
ansvarsfulla i sitt företag. Men det stora däri, det var för honom äran
och ryktbarheten, och även denna känsla var så uppblandad
med njutningen av hovceremonielets alla små ynkliga
detaljer, att han kan återge dem alla med fotografisk
noggrannhet. Vilken teaterregissör!
Så här berättar han: »Kl. 8 och ¾ ägde mottagning rum.
Alla i min uppvaktning, som hade rätt till inträde i Vita
rummet[1], presenterades där av mig för drottningen.
Därefter gick jag omkring och tog avsked av närvarande damer.
Sedan öppnades dörrarna, och vi gingo ut i galleriet, där
vanlig mottagning ägde rum, vid vars slut jag gick ned, företrädd
av hillebardiärer, pagerna och rådet. Jag gav drottningen
min högra hand, medan hertigen av Östergötland[2] höll
hennes vänstra. Min son förde hertiginnan.[3] Resten av damerna
och av hovet följde utan ordning mitt igenom en ofantlig
samling folk av alla stånd och åldrar. På detta sätt kommo
vi ned till vattnet, där den stora slupen väntade mig.
Drottningen stannade på första avsatsen, där jag kysste henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
