Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överbefälhavaren. Finnarne finge inte bli rädda, ifall hon
för deras stridslystne konungs skull bleve tvungen att låta
ryska trupper rycka in i Finland, ty en dylik åtgärd skulle
bara hjälpa Finlands folk i dess strävan efter den
självständighet, »som alla goda patrioter åstundade».
Med stora förväntningar hade Anjalamännen motsett
Jägerhorns återkomst från Petersburg. Han skulle ju komma
som en fredsduva, och så skulle de, som sänt honom i väg,
förvärva sig hela svenska folkets eviga tacksamhet!
Det var dock en rätt misstänkt omständighet, att han kom
i sällskap med landsförrädaren Sprengtporten, som stannade
vid gränsen för att fortsätta underhandlingarna. Men ännu
mera blandad blev glädjen, när man öppnade kejsarinnans
svarsskrivelse och fann, att denna i stället för ett fredens
budskap var en uppmaning till uppror och landsförräderi.
Det var något, som endast den Jägerhornska klicken ville
vara med om. Armfelt och Hästesko hade visserligen ett
samtal med Sprengtporten, men när landsförrädaren talade om
Finlands självständighet och föreslog, att den finska armén
skulle bidraga därtill genom att förena sig med den ryska,
svarade de bägge svenskarne, att varje steg till Finlands
skiljande från Sverige skulle av de finska trupperna bekämpas
till det yttersta.
Vad skulle de sammansvurna nu ta sig för? Några av dem
ville göra avbön inför konungen, men flertalet ville icke
underkasta sig en sådan förödmjukelse. Man beslöt i stället att
avlåta en ny skrivelse till konungen, vari de sammansvurna
meddelade, att ryska kejsarinnan var benägen att ingå fred
»med svenska nationen». De anhöllo därför, att konungen
ville sammankalla rikets ständer för att hos dem söka stöd
och hjälp. Men de aktade sig för att tala om den verkliga
andemeningen i ryska kejsarinnans svar.
När konungen mottog denna skrivelse, var han på väg hem
till Stockholm. Han hade fått ännu en fiende: Danmark
rustade sig till krig. Vid underrättelsen därom utropade han:
»Jag är räddad!» Nu hade han funnit en utväg att återvända
till sin huvudstad utan vanheder. Han skyndade tillbaka
till Sverige för att möta den nye fiendens anfall och lämnade
högsta befälet i Finland åt hertig Karl. De sammansvurnas
brev återlämnade han obrutet till överbringaren med orden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
