Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han icke underhandlade med upproriska undersåtar.
Men ifall de ville göra avbön, kunde de få förlåtelse.[1]
Samtida anteckningar återge en mängd rykten, som alla
gå ut på att de sammansvurna beslutat eller åtminstone
överlagt om att ta konungen till fånga, och Gustav lär ha sagt,
att om han dröjt sex timmar längre, hade han blivit arresterad.
Sina tankar vid detta tillfälle har konungen uttalat i
ett märkligt brev till sin sons lärare Nils von Rosenstein.
Det är ett ståtligt dokument om Gustavs obrutna mod mitt
i allmän misströstan eller förtvivlan. »Det är i faran, som
själens styrka utvecklas», skriver han, »och det största av alla
fel är att misströsta om fäderneslandet. Så länge jag lever,
skall jag aldrig känna denna svaghet. Sverige har mer än
en gång synts nära sin undergång; men i det ögonblick, då
den synts mest oundviklig, har detta uråldriga konungarike
räddats genom oförutsedda händelser och återtagit det
anseende, det har rätt att fordra. Sådant var Sveriges tillstånd,
då det frälstes av Gustav Vasa. Sådana voro de tider, då
Gustav Adolf uppsteg på tronen, och om det kan vara mig
tillåtet att blanda mitt namn med dessa stora konungars,
så trodde man ej vid min tronbestigning, att Sverige inom
femton år skulle vara i stånd att hota Ryssland och bannlysa
dess välde ur Östersjön, därest ej partier, avund och förräderi
gjort om intet ett företag, som utlovade den största framgång.
Det är utan exempel i hävderna att se en segrande här stanna
mitt i sin framryckning och draga sig tillbaka endast för att
ej segra för mycket. Men Ni ser av den teckning, jag gjort
av ställningen, att jag likväl ej anser allt förlorat.
Teckningen kan även en gång tjäna till lärdom för min son och
visa honom, att jag två gånger under min levnad befunnit
mig vid undergångens brant utan att förlora modet.»
I stället för att underkasta sig konungen hänvände sig
Anjalamännen till samtliga armékårer i Finland och till
flottan för att vinna officerarne som bundsförvanter. I
fosterlandets heliga namn besvuro de alla redliga patrioter
att förena sig med dem i en gemensam fordran till konungen
på att sammankalla riksens ständer för att i samråd med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
