Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Danmarks angrepp 1788 och den stora folkväpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samma tid, som Gustav III undgick faran från Danmark,
skingrades även ett annat ovädersmoln, nämligen det som höll
på att urladda sig vid armén i Finland. Vi erinra oss, att
hertig Karl lät förmå sig att gå de sammansvurnas ärenden. Har
han gjort det med känsla och övertygelse, eller har han bara
låtsat göra det, så länge han var beroende av de missnöjda?
Därom ha meningarna varit delade. Själv har han påstått det
senare, men de brev, han vid denna tid skrev till sina trogna,
bära annat vittnesbörd. Han hade fått ett svårt uppdrag, och
han förbannade den stund, då han tog emot »detta fördömda
befäl, som jag fått såsom ett syndastraff». Men han misstänkte,
att hans älskade broder ingenting hade emot att sätta honom
i ännu värre klämma. Hertigen såg ett bevis därpå, när hans
ideliga påminnelser om penningar till arméns nödvändigaste
utrustning icke hade annan verkan, än att han fick »en liten
skvätt i sänder, som knappt förslog för tre à fyra dagar — de
övriga måste man leva på kredit». Han anförtrodde sin vän
Reuterholm, att konungen hade en verklig »talang att göra
sig hatad och — jag törs ej säga — föraktad hos alla». Karl
vågade ej ens nämna konungen, »ty endast namnet sätter
hela världen i harnesk».
Alltnog: hertigen hade dragit sina trupper från ryskt
område, och både han och Anjalamännen väntade nu belöning
från Katarina i form av stillestånd. Då fingo äntligen de ärligt
sinnade oppositionsmännen sina ögon öppnade genom ett
brev till general Armfelt, vari Sprengtporten framförde ryska
kejsarinnans vilja. Den gick ut på att de sammansvurna skulle
utlysa en finsk riksdag, vilken borde hållas i Tavastehus under
ryskt beskydd — i annat fall skulle de ej kunna handla fritt!
Och om de svenska trupperna sökte lägga hinder i vägen för
Finlands frigörelse från Sverige, borde finnarne inkalla ryska
trupper. Med deras hjälp skulle svenskarne utdrivas ur
landet eller tagas som i en fälla.
Detta brev gjorde slut på alla illusioner hos de Anjalamän,
som ej voro verkliga landsförrädare, såsom Jägerhorn och
hans anhängare. Karl Gustav Armfelt avbröt genast all
skriftväxling med Sprengtporten och önskade att kunna med
framgång fortsätta kriget för att visa, att han och hans vänner
aldrig begärt något ryskt beskydd. Hertig Karl gjorde nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
