Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Gustav III gör sig enväldig och nedbryter ståndsskrankor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hans lugn, som var så orubbligt, att han skulle kunnat se
himlen störta ned utan att tappa koncepterna.
Lewenhaupt upplöste nu för adeln en egenhändig biljett
från konungen, vari Hans Maj:t förklarade den föreslagna
instruktionen oförenlig med grundlagarna och förbjöd
överläggning därom. Icke desto mindre antog adeln Frietzckys
förslag utan votering och nästan enhälligt. Förgäves sökte
lantmarskalken vid nästa plenum uppriva beslutet under
förevändning, att han icke gjort någon »verkande» proposition utan
blott velat inhämta adelns mening, för att konungen skulle
få kännedom om densamma. Det blev våldsam oro i lägret.
Man skrek, man hotade, man trängde fram mot lantmarskalksbordet
och kallade Lewenhaupt »infam». Motståndet
på riddarhuset tjänade dock ingenting till, eftersom de
ofrälse stånden förklarade, att ingen särskild instruktion
behövdes. Adeln fick foga sig efter majoriteten och nöja sig
med att insätta oppositionens främsta män i utskottet samt
ålägga dem att noggrant följa regeringsformens föreskrifter.
Så var visserligen utskottet tillsatt, men det egentliga
riksdagsarbetet kunde icke komma i gång. Den adliga
oppositionen fördröjde det genom att på varje punkt steg för steg
energiskt bekämpa konungens planer. På det viset var det
fara värt, att riksdagen icke skulle komma till något resultat,
innan Ryssland hunnit rusta sig och börja kriget igen.
Konungen blev allt otåligare, och hans förbittring mot adeln
delades hjärtligt av de ofrälse stånden. De började i känslan
av sin makt också tänka på sina egna intressen och upptaga
det gamla överläggningsämnet från frihetstidens sista
riksdagar om gemensamma privilegier för odalstånden. Här var
alltså ett tillfälle för konungen att vinna de ofrälse stånden
för sig och med deras hjälp krossa adelsoppositionen. Gustav
beslöt våga det farliga spelet.
Till utgångspunkt för den nya statskupp, som han
tillämnade, tog han den omständigheten, att lantmarskalken
beklagat sig över de förolämpningar, som han blivit utsatt
för på riddarhuset under de föregående hetsiga debatterna.
I anledning därav sammankallade konungen alla fyra stånden
på rikssalen den 17 februari. Gustav kom in i kunglig skrud
och intog sin tron, framför vilken var ställt ett bord med en
silverklubba. »Gnistrande av vrede» höll han till adeln ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
