Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Gustav III gör sig enväldig och nedbryter ståndsskrankor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd måtte få rådrum att i laga ordning på riddarhuset
överlägga om det gjorda förslaget, men Gustav tycktes icke
fästa stort avseende därvid. Då uppstod kanslirådet
Adlerbeth[1] och besvor konungen vid hans kända ädelmod att icke
söka tvinga adeln i strid mot författningen. »Jag har», sade
han, »att tacka Eders Maj:t för de största välgärningar.
Min enskilda tacksamhet för dem känner inga gränser. Men
jag skulle vara ovärdig den nåd, Eders Maj:t bevisat mig,
om jag icke i den bön och framställning, jag nu vågat göra,
skulle iakttaga, vad mitt samvete och min övertygelse mig
föreskriver.» Denna varmhjärtade vädjan synes ha gjort
intryck på Gustav. I alla händelser medgav han, att adeln
skulle få i enrum överlägga om förenings- och säkerhetsakten.
Strax efter slutat plenum gick Adlerbeth upp till konungen
på slottet och fick genast företräde. Han upprepade sina
försäkringar, att det icke var någon partisynpunkt utan blott
hans orubbliga övertygelse som uppkallat honom att taga till
orda även med risk att misshaga sin konung och välgörare.
Gustav tog honom då i famn, kysste honom på kinden och
svarade: »En så öppen och redlig opposition som Adlerbeths
kan aldrig misshaga mig; tvärtom högaktar jag den och skulle
anse mig lycklig, om jag icke hade att strida emot någon
annan. Men den opposition, emot vilken jag har att kämpa,
är av en helt annan art och tvingar mig till steg, som icke
överensstämma med min böjelse.»
Emellertid dröjde lantmarskalken vecka efter vecka med
att taga upp förenings- och säkerhetsakten till behandling
på riddarhuset. När man på det viset hunnit fram till mitten
av mars, trodde konungen tillfället vara inne att göra en
överrumpling och lät lantmarskalken förelägga akten för
ståndet. Men oppositionen hade hela tiden hållit sig i
krigsberedskap och gick med samlad kraft till anfall mot det
förhatliga aktstycket. När debatten sent omsider tystnade,
förkastades förenings- och säkerhetsakten så gott som
enhälligt och utan votering.
Men Gustav förklarade, i strid mot gällande statsrätt,
att den genom tre stånds bifall vunnit laga kraft. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
