Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Gustav III gör sig enväldig och nedbryter ståndsskrankor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som samlat sig ute på riddarhustorget. Det var konungen,
som kommit åkande från slottet och nu överraskade
medlemmarne av rikets främsta stånd med att uppträda mitt ibland
dem. Han förklarade sig komma i egenskap av Gustav
Eriksson Vasas ättling[1] för att taga plats under hans
sköldemärke, och i egenskap av rikets förste adelsman grep han
själv lantmarskalksklubban.
Han talade denna gång lugnt och bevekande och lade sina
ord så mästerligt, att de trängde även till många av hans
moståndares hjärtan. Han framhöll, att en begränsad
bevillningstid skulle bli högst skadlig för statens kredit i utlandet,
och att rikets försvar i sådant fall skulle få sitta emellan.
Han hänvisade till faran från Ryssland och nödvändigheten
av att snart få slut på riksdagen och förklarade till sist,
att han »på intet vis svarade för följderna av ett annat
beslut, som oundvikligen skulle förlora riket».
Men därute på riddarhustorget skrek och sorlade pöbeln
alldeles obeskrivligt, ja trängde in i riddarhusets förstuga och
trappor, ända in på dörrarna till riddarhussalen. Då säges
en av riddarhusets yngsta gossar »med en gäll och späd röst»
ha ropat åt folkmassan från ett av riddarhusets fönster:
»Tig, era kanaljer — han talar själv!»
Sådan var den yttre ramen för de överläggningar, som nu
vidtogo därinne i riddarhussalen. Konungens sätt att utöva
ordförandeskapet skulle icke ha dugt för någon annan. För
en del talare hade han idel vänlighet och solsken, men andras
anföranden klippte han tvärt av, och somliga låtsade han
sig icke höra. Alltsammans slutade med att konungen gjorde
proposition på bevillningens utgående till nästa riksdag.
Svaret blev blandade ja- och nejrop. Konungen slog då
klubban i bordet, tackade artigt adeln för dess samtycke(!)
och lät riddarhussekreteraren genast uppsätta
protokollsutdraget härom. De protester, som höjdes, fäste han sig
icke vid. Omedelbart därefter avblåstes riksdagen under
pukors dån och trumpeters klang.
Så stod Gustav som triumfator över oppositionen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
