Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invånare slå ut sitt köksavfall på gatan utanför husen.
»Vanartigt folk» hade den oseden att å gator, torg och gränder
»sitt naturliga tarv göra», och »nattmannen» ofredades, då han
skulle sköta sina åligganden. Mitt i all orenligheten såg man
svin, höns och kor promenera omkring.
Ont var det om färsk mat i staden. Den mesta var torr,
salt, rökt och ej sällan härsken. Gott dricksvatten fanns
endast i ett par brunnar utanför Karlskrona, och de voro
alldeles otillräckliga. I en del brunnar var vattnet
salthaltigt; i andra bestod det av regnvatten, som rann ner från berg
och gator. Det smakade unket och var ibland »så stinkande,
att man under rötmånaden icke utan vämjelse kunde gå
dessa brunnar förbi». Det bästa dricksvattnet fick man i
Lyckeby, varifrån det för kronans räkning hämtades i
särskilda pråmar och vattenskutor.
Det är under sådana förhållanden ej att undra på, att
staden ofta hemsöktes av farsoter.
De flesta fältskärer, som man nu lyckades få dit för de
tusentals sjukas vård, utgjordes av okunniga barberargesäller
från Danmark och Tyskland, vilka lockats till Karlskrona av
de tillfälliga höga avlöningarna. Flere av dem voro liderliga
sällar, som förde ett förfärligt liv. Vederbörande ålade dem
det på den tiden ganska vanliga straffet att stå stilla på en
fläck och bära musköt, men då svarade de med att begära
avsked. Då tog hertig Karl i med hårdhandskarna och befallde:
»De fältskärer, som ej lyda och fullgöra sina skyldigheter,
bliva avstraffade med 25 fuktel. Skulle detta medel icke
hjälpa, dubbleras receptet och så vidare, till dess de fullgjort,
vad mänskligheten och deras skyldigheter kräver.»
En omöjlig sak var det att skaffa sjukhus åt alla de sjuka,
vilka ofta uppgingo till 10,000 man på en gång. Hurudan
uppsikten över dessa stackare var, kan man förstå, då det från
fullt vederhäftigt håll berättas, att patienter »i yrsel
uppsprungit och sedermera funnits döda i kärr och skogar».
Kyrkogårdarna kunde icke rymma de döda, utan tusentals
lik måste begravas i stora gropar på öarna utanför Karlskrona.
Många myllade också i hast ned sina döda, var det föll sig,
stundom så, att halva likkistan stod bar, »varigenom staden
med vissa vindar av ohälsosamma likängor fläktades». Andra
sänktes i havet, insydda i sina sängmattor med en sten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
