Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplyste då och då stridsplatsen. Ryssarne upphunno
emellertid Ehrensvärds chefsfartyg, Björn Järnsida.
Dess nattliga kamp mot övermakten blir slutakten i slaget
vid Svensksund. Med välriktade kanonsalvor lyckas de
tappra männen ombord hålla fienden på avstånd. En rysk
kanonslup, som närmar sig för att äntra Björn Järnsida,
får en granat rätt i krutkammaren och flyger i luften, och
flammorna kasta en blixtlik belysning över stridsplatsen.
Elden sprider sig över till Björn Järnsida, och det brinner i
tackling och segel. Men besättningen lyckas släcka och
fortsätter striden. Först vid tvåtiden på natten, när fyra chefer
stupat, den ene efter den andre, och större delen av
besättningen fallit eller var sårad, gav sig Björn Järnsida. Den som
sist övertagit befälet var en underofficer, en stor stark
stenhuggare från Karlskrona vid namn Stenstam. Det
tycks ha varit han, som lät skjuta den ryska kanonslupen i
luften. Stenstam kom som fånge till Cherson[1], där han blev
ett slags kassaförvaltare för de fångar, som arbetade där. Var
gång han fått ihop en liten summa, uppmanade han några
svenskar att rymma hem och tjäna fäderneslandet. Själv ansåg
han det vara sin plikt att stanna kvar »såsom de andras förmyndare».
Långt efter det elden från Björn Järnsida upphört,
fortsatte ryssarne att beskjuta fartyget — sådan respekt hade
de fått för sin fiende. Den egentliga striden var slut, men ännu
ett par timmar pågick förföljandet, och först i daggryningen
blev det tyst. Men då visade sig för ryssarne en väldig brand,
som upplyste horisonten i norr, och samtidigt hördes
knallarna av en mängd explosioner. I sin iver att förfölja hade
fienden uraktlåtit att bemäktiga sig de svenska
transportfartyg, som lågo i Kymmeneviken tillsammans med en del
krigsfartyg, vilka retirerade dit. Nu måste Ehrensvärd
bränna dem alla, för att de ej skulle komma fienden till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
