Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - 1790 års ryska krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rykte genom sitt försvar av Acre[1] mot Napoleon. Han var
en tid den populäraste sjöofficeren i hela England näst
Nelson. I sin krigskonst var han äkta gåpåare, som ofta ej
hade andra skäl för sina handlingar än: »Jag gör så, därför
att jag gör så.» Hans längtan efter bragder hade fört honom
till svenska flottan, och han lade nu an på att vinna Gustav
III:s bevågenhet. Smith var också en man just efter konungens
sinne. Sin fåfänga och självrådighet lyckades han än så länge
rätt bra dölja.
Smith intalade nu konungen, att navigeringen i det inre
av Finska viken alls ej var så svår, som Nordenskjöld menade.
Men det var lätt för utlänningen att vara tvärsäker, han som
inte hade något ansvar.
När svenska örlogsflottan nu närmade sig Kronstadt, gick
den där liggande ryska eskadern ut för att möta fienden.
Svenska flottan lyckades emellertid icke slå ryssarne, varför
dessa kunde segla den Revalska eskadern till mötes och förena
sig med denna. Det var den närmaste olyckliga påföljden
för svenska flottan av att denna ej lyckats förstöra eskadern
i Reval och det oaktat övergivit vakthållningen utanför
Revals hamn.
Eftersom vinden var motig för utsegling ur Finska viken,
lät Gustav nu både örlogs- och skärgårdsflottan löpa in i
Viborgska viken för att reparera örlogsflottans skador
och låta besättningarna vila ut. Konungen menade också,
att en stark svensk flotta i en position så nära den ryska
huvudstaden borde innebära en sådan fara för landstigning
av svenska trupper, att den efterlängtade freden därigenom
skulle kunna framtvingas. Hertig Karl och Sidney Smith
voro av samma tanke, men Nordenskjöld hade, som vi sett,
reserverat sig. Hans råd voro dock skjutna åt sidan.
Konungen stod nu i spetsen för den största svenska
sjömakt, som väl någonsin varit samlad på en punkt. Det var
en djärv tanke att på detta sätt med ett slag framtvinga
freden. Under lyckliga omständigheter skulle företaget nog
ha kunnat leda till målet, ifall den ryska örlogsflottan
dessförinnan varit slagen. Men under dåvarande förhållanden
var risken betänkligt stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
