- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
438

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - 1790 års ryska krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När ryska örlogsflottan fått kännedom om vart fienden
tagit vägen, lade den sig utanför viken och höll svenska
flottan instängd. En envis västlig blåst omöjliggjorde under
fyra veckor varje försök att komma ut ur viken. Under tiden
befäste sig ryssarne allt starkare. På stränderna uppfördes
batterier, och fem linjeskepp förlades tvärs framför inloppet,
så att deras ena bredsida vändes mot svenskarne. Nästan
hela Sveriges sjömakt med konungen, hertigen och 30,000
man ombord syntes förlorad. Den ryske överbefälhavaren
gjorde sig så säker om svenska flottans undergång, att han på
amiralsskeppet lät inreda en hytt, i vilken svenske konungen
skulle föras fången till Petersburg. Hertig Karl och de flesta
skeppscheferna ansågo läget hopplöst och ville helst kapitulera.
Men konungen höll modet uppe och försökte sätta stål i sin bror.

Den 2 juli sprang vinden äntligen över till östlig. Då beslöt
konungen göra ett förtvivlat försök att slå sig igenom
fiendens linje.

Redan klockan två följande morgon öppnades en häftig
kanonad från svenska flottorna. Klockan halv fyra kom
konungen ombord på hertig Karls skepp, där han uppmanade
de samlade befälhavarne att med tapperhet gå fienden till
mötes. Särskilt vände han sig till överstelöjtnant Puke,
som skulle öppna tåget med skeppet Dristigheten. »Käre
Puke», sade han, »Ni är min flottas ledare. Spara ej Ert
liv och blod! Jag glömmer det icke.»

Johan Puke var son till den Puke, som deltog i 1756 års
revolutionsförsök och till straff därför blev halshuggen,
efterlämnande sin hustru och femårige son i armod. Johan kom
sedan som tioårig parvel på sjön och hade sett sig mycket
om i främmande land, då han vid fjorton års ålder ansågs
försigkommen nog att karlskrivas vid flottan. I flere år
seglade han sedan på holländska och engelska fartyg och
utmärkte sig i fransk krigstjänst.

Puke var sin olycklige faders like i mod och beslutsamhet.
Han var en äkta sjöbjörn med en något grovhyvlad yta, men
ett hjärta, gott som guld.

Klockan 6 gick den svenska linjeflottan till segels. I spetsen
syntes Puke med Dristigheten. Ett regn av kulor från de
ryska batterierna och skeppen slog emot honom. Men vinden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free