- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
483

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Hertig Karl och hans »storvisir»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hertig Karl och hans »storvisir».



MED tredje Gustav gick ett tidevarv i graven, ett
tidevarv med sitt solljus och sina skuggor. »Det var sol
däri» — de orden kunna förvisso ej sägas om den tid
som kom. Den förde med sig tung gråvädersstämning.
»Gustav var död, och snillets tid förbi.»

Det var ej blott ett uttryck för personliga känslor — det
var som en symbolisk handling, när en av den bortgångnes
trognaste vänner, Gustav Maurits Armfelt, vid den dödes
bisättning i Riddarholmskyrkan »kastade sig över kistan,
utbristande i tårar och klagorop, samt var nära att kvävas av
sin sorg. Icke utan svårighet kunde man slita honom därifrån»,
berättar en annan av de trognaste gustavianerna, kungl.
sekreteraren Ehrenström.

Gustav III:s enda efterlevande barn, Gustav Adolf,
var vid faderns frånfälle blott tretton år. Enligt Gustavs
testamente övertog hans broder hertig Karl styrelsen som
förmyndare.

Hertigen var på det hela taget en välmenande man. Men
han var, som bekant, inte rolig att vara gift med.[1]

För den kvinna, som ödet sammanlänkat med honom,
gjorde han alltjämt livet odrägligt. Hedvig Charlotta skriver
år 1794 i sin dagbok: »Hans uppförande har gjort mig till
den olyckligaste bland kvinnor och tillfogat mitt hjärta så
djupa sår, att de först i döden kunna läkas. Sedan hertigen
blivit regent, har hans köld och likgiltighet ytterligare
tilltagit, ja nu visar han mig öppet sitt förakt. Då han blir
ond, tål han ingen motsägelse, tyder allt till det värsta och
tänker icke på att alla de närvarande höra, vad han säger.

[1] Se sid. 119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free