Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Gustavianerna störtas. Men kungamördarne slippa lindrigt undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en blödig röst såsom tillika ett hjärtats uttryck — förmodligen
ville han ock därigenom beveka det upprörda folket
till att ej anfalla själva hans person. När han fick tredje
slaget, mäktade jag icke längre stå kvar utan gick med
darrande knän hem, och kort därefter kom han med hela vakten
och folkskaran förbi våra fönster. Han satt då mycket
lutande i anseende till den sönderslagna ryggen, men pöbeln
å ömse sidor skriade och tviade med alla möjliga bannor och
skällsord; och hade vakten all möda att hålla denna tross
ifrån hans person. Han satt dock till höger om rackaren
och på ett säte tvärt över kärran.
Tredje dagen tågade han på lika sätt ut till Nytorget på
Söder, och emedan just i Katarinatrakten bor det mest vilda
folket av matroser, fabriksarbetare och dylikt grovt följe,
så led han där obeskrivligt både av slagen på den nu för
tredje gången upprivna ryggen och av pöbelns otidigheter
med eder och bannor, med smuts, tuggbussar och dylikt,
som de kastade på honom, ehuru han också där under avstraffningen
ropade om förlåtelse. En skara, den ingen räkna kunde,
följde honom sedan allt till Smedjegården, dit han kom
nästan halvdöd, samt hade äntligen blivit så späkt, att man
såg honom fälla tårar under vägen ifrån torget. Jag bör
här anmärka, att då han slet spö, och vid vart slag höjde
upp ansiktet för att ropa, lyste honom i ögonen mordpistolen
och dolken, som voro fästade på pålen över hans
huvud.»
Hela natten före avrättningsdagen sov han »oavbrutet
med största rolighet och rörde blott en enda gång litet på ena
armen, vilket den vakande polisbetjänten med största
förundran åskådade. Först klockan fem vaknade han, glad och
munter, steg upp och klädde om sig. Sedan sade han sig
vara hungrig och åt en god frukost, bestående uti tvenne
kotletter och en stor skål med mjölk och bröd. Klockan nio
öppnades dörren, och han gick ut, satte sig baklänges på
rackarkärran men nu helt allena, dock med löst påskruvade
handklovar, så att han kunde ledigt röra händerna, uti
vilka han höll en bönbok. Under hela vägen hade han en
både manlig och kristlig contenance,[1] såg stundom upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
