Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Gustavianerna störtas. Men kungamördarne slippa lindrigt undan - Sparsamhet samt frisinne i brokig växling med skuggrädsla och småsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhören, men han lyckades slingra sig undan och kallade
mördarne för narrar och galna pojkar, som nu ville skylla
sitt vanvettiga brott på honom, en sådan ärans man som han.
Han beklagade sig också över polismästaren Liljensparre,
som överöst honom »med så mycket ovett och insinuationer,
som alle Stockholms bro-månglerskor ihop ej kunde säga
så mycket». Vid ett tillfälle — klagade generalen — »skrek
han och svor samt ’skjälde’ över en fjärndels timma».
Den gamle ränksmidaren dömdes emellertid att hållas
i fängsligt förvar i avvaktan på framtida bekännelse. Och
som han ansågs vara själva roten och upphovet till
mordplanen, kunde ingen nåd komma i fråga för honom. Han blev
insatt på Varbergs fästning. Här åtnjöt han dock mycken
frihet. Han fick under lätt bevakning gå omkring i staden
och umgicks i nåder med dess ståndspersoner men gjorde
sig illa omtyckt bland handlande och småfolk för sin argsinthet,
sitt högmod och sin snålhet. Han blev så hatad, att
befolkningen långt efter hans död använde som ett tillmäle
»Din förbannade Pekelin». Han dog år 1796 i en ålder av
76 år. Adlerbeth fäller följande omdöme om den döde:
»Han hade varit en orolig man med snille, mod och fermeté,
dem han nästan aldrig i god sak använt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
