Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig kärast var, när jag föreställde mig min gamle fars
bedrövelse över den olycka, som träffat mig, erkänner jag, att
mitt mod sviktade, och att jag icke kunde hindra mig från
att utgjuta tårar; men de voro också de enda under denna
långvariga och grymma förföljelse.»
Här fick han sitta och icke skåda solens ljus på flere
månader. Till slut såg han också ut som ett benrangel.
Armfelt själv lyckades Reuterholm däremot icke komma åt.
En officer, som förde befälet på ett svenskt krigsfartyg i
Medelhavet, fick i uppdrag att häkta honom och begav sig
därför till Neapel, där Armfelt levde ett rätt behagligt liv
med furstlig ståt i en krets av sköna och förnäma
beundrarinnor. Men neapolitanska hovet vägrade att utlämna den
populäre svenske ministern, och drottning Karolina, den sköna
och olyckliga Marie Antoinettes syster, beredde honom
tillfälle att fly.
Respengar fick han naturligtvis av sina beundrarinnor.
En pantsatte sina örhängen, en annan alla sina pärlor o. s. v.
för att hjälpa den store kvinnotjusaren. Först tog han sin
tillflykt till ett närbeläget fransiscanerkloster. Hos de
fromma fäderna rönte den landsflyktige Don Juan ett gästvänligt
mottagande, fast han dock fann kosthållet ganska skralt.
Efter två dagar sände drottning Karolina till honom en
vägvisare med pengar, vilken förde honom på smala skogsvägar
till en romantiskt belägen gammal riddarborg, som
Hennes Maj:t förvandlat till ett förtrollat slott. Läckra
måltider och eldigt vin hjälpte flyktingen att härda ut med
ensamheten. När det svenska krigsfartyget avseglat, och
faran var överstånden, återvände Armfelt till Neapel som
en triumfator och åtnjöt en storartad gästfrihet hos
drottningens överhovmarskalk. Huset, där han bodde, omgavs
med vaktposter, och drottningen lät på förhand undersöka
all mat och dryck, som han skulle smaka, för att han ej skulle
råka ut för att bli förgiftad.
I Neapel var det dock allt för många, som ville förtjäna
pengar på att bemäktiga sig den berömde svensken. Han
måste försöka komma över till ett land, där ingen kände
honom. När han slutligen blev färdig med förberedelserna
till sin färd, erhöll han av drottning Karolina en rikligt
tilltagen reskassa av 10,000 dukater. Under iakttagande av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
