Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en av engelsmannens tjänare och inbjöd honom sedan
till en fest tillsammans med Inglesi. Med vinets hjälp lyckades
de värda stallbröderna utan svårighet locka ur sin gäst, att
ett konvolut med Armfelts papper fanns i förvar i ministerns
egen sängkammare. För hundra scudi fingo de sedan sin
nyförvärvade vän att stjäla paketet. Men sedan började
svårigheterna. De lågo däri, att den engelske ministern hade
en neger, som vaktade hans dörr troget som en hund. Här
behövdes upprepade gånger ny välfägnad för att sätta mod
i den blivande tjuven, och det räckte inte med det, utan
arvodet måste höjas med 50%, innan den engelske lordens
tjänare kunde förmås att föra paketet till Giulianis bostad.
Där tog man försiktigt ut de dyrbara papperen ur konvolutet
och lade in en lika stor bunt makulaturpapper. Paketet
såg alldeles orört ut, när man sedan lade det tillbaka på sin
plats. Ännu ett år därefter försäkrade den engelske
ministern för Armfelt: »Det som Ni anförtrott mig är i säkerhet
och står när som helst till Edert förfogande.» Döm då om
den häpnad, ministerns änka erfar, när hon flere år senare
på Armfelts anmodan öppnar paketet och finner det — »fyllt
med papper, som varit nyttjade under bakelser och pastejer,
på vilka aldrig en bokstav varit tecknad».
Giuliani skyndade till Rom med det dyrbara fyndet och
mottogs med öppna armar av Piranesi, som genast sände
papperen till höga vederbörande i Stockholm.
Därmed hade dessa fått bevis i handom visserligen ej på
mordplaner men i stället på att de häktade varit inblandade
i en verklig revolutionsplan, om ock av ovanligt lösligt slag.
Den Armfeltska processen gav i utlandet upphov till de
vildaste rykten. Det berättades, att dalkarlarne voro i Stockholm,
att man hade tänt eld på Storkyrkan, och att avsikten hade
varit att skjuta hertigen under eldsvådan. En pistol var
nämligen upphittad på kyrkogården! De kungliga hade i
förskräckelsen lämnat huvudstaden, påstods det. Den 22
juli 1794 dömde Svea hovrätt Armfelt, sekreteraren Ehrenström
och fröken Rudenschöld till förlust av liv, ära och gods.
Gjörwell skildrar scenen vid avkunnandet av hovrättens dom:
»Fröken Rudenschöld var vitklädd, med runt klippt hår,
dock brouillerat,[1] med stor, frisk bukett i bröstet och solfjäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
