Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - En utrikespolitik, rik på förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till hertig Karls och hans gunstlings evärdliga skam vittna
de skrivelser, som franska beskickningen i Stockholm avlät
till sin regering, om hur angelägna båda dessa ledare av
Sveriges politik framförallt voro att genom förbindelsen med
Frankrike bereda sig själva stora ekonomiska fördelar. Det
finns också bevis på att svenske ministern i Paris, Staël von
Holstein, fått mycket kraftiga instruktioner att verka för
samma sak. Själva instruktionerna finnas visserligen ej kvar,
ty Reuterholm var försiktig nog att återfordra de
komprometterande dokumenten från Staël, men man har tillräckligt
starka vittnesbörd på andra håll om saken.
Det är lätt att tänka sig, vad Katarina skulle tycka, när
hon fick höra talas om den svensk-franska alliansen,
isynnerhet när härtill kom som en direkt utmaning, att svenska
regeringen dagen efter Gustav Adolfs sjuttonårsdag
högtidligen firade den blivande konungens förlovning med en
prinsessa av Mecklenburg.
Nu skall man tro, att Reuterholm var något till morsk.
I en skrivelse till Stedingk talade han stora ord om sitt
»oryggliga beslut att aldrig mer utsätta sig för kejsarinnans övermod»
och att aldrig mer erbjuda hennes sondotter Sveriges tron och
»föreningen med den älskvärdaste bland konungar». I
överlägsen ton fortsätter han om Katarina: »Hennes gallsjuka
lynne och hennes nycker äro visserligen viktiga saker för de
slavar, som äro underkastade hennes järnspira, men för oss,
för svenskar, som äro lika litet danade för att böja sig under
oket som att lida förolämpningar, ha dessa fågelskrämmor
föga att betyda. Sålunda är det nu för alltid slut.» Nu,
menade »storvisiren» på, var det hans tur att visa sig omöjlig
och stolt mot denna kvinna, som var »i ordets hela bemärkelse
alltför mycket käring».
Men den s. k. käringen var icke att skämta med. Så länge
hon var upptagen med en ny delning av Polen, höll hon god
min; men när hon fått fria händer från den sidan, hotade hon
med krig. Vid samma tid började den svensk-franska
alliansen lossna i sina fogar. Franska regeringens mening var
nämligen att driva Sverige till brytning med England, men
Reuterholm aktade sig för att gå »kannibalernas och
tjuvarnes» ärenden. Då förklarade franska regeringen, att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
