- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
547

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte får säga »sova» högt, så viskar han ordet i örat på
Armfelt och tillägger halvhögt: »Pappa gå bort!» När
kvällsvarden kommer in, är han dock så pass snäll, att han äter.
Så blir han avklädd och somnar.

Följande morgon visade han »mycken beskedlighet»,när man
klädde på honom, och bad att få gå in till pappa. »Och när
han ditkom, var han ganska artig och caressant[1] liksom ock
mot oss hela denna förmiddag ganska lydig och pliable[2]»,
konstaterar guvernören. Men mot aftonen illfänas pojken
igen och vill varken sova eller äta — han ville bara bäras på
armen. »Vi låtsade ej märka hans upptåger och anfäktningar»,
säger Sparre. »Vi talte om musik, soldater, gevär,
trummor m. m. Han blandade sig då däri av sig själv,
marscherade, exercerade, kom slutligen i ett humör så glättigt
och rasigt, att ingen ännu dess maken sett hos Prinsen.»
Det visade sig snart, att »hans förnämsta nöje bestod uti
militärisk exercis från morgon till afton. Leka soldat,
granadör, skyltvakt, officer, stå på post, exercera, marschera och
slå på trumma är Prinsen omättlig i sedan mer än tre veckor
och alla dagar detsamma», heter det i guvernörens dagbok.
Gränslöst roligt hade han en gång, då en av hovdamerna
hittade på att låta honom leka soldat på post i sin
skyllerkur. Hon hängde sin svarta sidenhalsduk på pojkens axlar
såsom soldatkappa och »väste själv med munnen för honom
samma läte, som när det starkt regnar». När han sedan skulle
gå ned och äta, bad han att få låna soldatkappan för resten
av aftonen. Men då Sparre skulle sätta den på honom,
var den lille inte nöjd med draperingen utan tog till ett
förfärligt illvrålande och slutade inte, förr än han placerades i
skamvrån.

Hur intresserad pojken än är för krigarlivet, så tycker
han inte om nattskottet från konungens jakt Amphion.
Han är alltid ivrig att komma i säng och somna före klockan
9, då skottet går; och en kväll ber han Sparre, att man inte
skall avlossa det, förrän han somnat.

Ludna skinnvaror är den lille också förfärligt rädd för,
särskilt för en stor svart muff, som hans far, efter den tidens
mode, brukar begagna, när det är kallt. »Hans rädsla
och skrämsel i karaktären äro till en hög grad och bliva svåra


[1] Smeksam.
[2] Foglig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free