Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redigt» svara honom: »Je Vous souhaite un heureux voyage,
Monsieur, et je Vous prie de porter au roi mon grand-oncle
les assurances les plus fortes de mon amitié et de ma
considération parfaite.»[1] Den konung, som femåringen så kraftigt
försäkrade om »sin vänskap och fullkomliga högaktning»,
var Fredrik den store i Preussen!
Enligt Hans Maj:ts föreskrift skulle det vissa dagar i
veckan vara cour hos H. K. H. kronprinsen, en gång i veckan
under det han spisade middag. Om den första ceremonin
av detta slag har Sparre antecknat: »Cour kl. 1 middagen
under Prinsens ätning. Han betedde sig utan embarras,[2]
gjorde sedan efter uppstigningen från bordet konversation
med de närvarande, var mycket beskedlig och pliable[3] hela
dagen.» Man märker, att femåringen börjar bli stora karlen!
Men när han ett par dagar därefter var med sin mor på
assemblén på börsen och träffade en jämnårig, som han tyckte
om, tog naturen ut sin rätt, och bägge pojkarne »sprungo
salen upp och ned flera gånger».
Samma dag blev prinsen inviterad till fröken Koskulls
bröllop hos hertig Karl, där hon varit hovfröken. Gustav
Adolf »roade sig där oändligen, uppförde sig anständigt
och glatt samt retirerade sig med resignation och tog avsked
av bröllopslaget, när supén skulle börja».
Vid prinsens nästa middagscour infann sig franske
ambassadören, och H. K. H. »bemödade sig att tala med honom
fransyska mycket och flera gånger, likasom att göra
hövlighet åt var och en, som sig inställt».
Men på den cour, han gav dagen innan han fyllde fem år,
blev han misslynt, då han märkte, att en av de uppvaktande
officerarne var utan sitt bantler, en negligeance som ej
undgick den lille prinsens skarpa blick, fast officeren i fråga stod
bakom hans stol. »Och likväl är han på vakt hos mig», sade
han indignerat till Wachtmeister.
En dag, när han är på teatern, nickar fröken Cederström
åt honom och säger: »Kom hit, lilla karl!» — Prinsen: »Jag är
ingen liten karl.» — »Vem är Ni då?» — »Jag är Gustav Adolf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
