Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid på följande sätt: »Han är ett märkvärdigt barn, dyster
och drömmande och av ett, som det förefaller, nästan
hypokondriskt lynne. Hans hälsa är visserligen god, men han är
blek och mager samt rätt späd för sina år. Aldrig får man i
sällskap se honom glad såsom andra barn utan till och med
understundom med tårar i ögonen.» Den själsskakning, han
genomgått, tog på hans späda nervsystem och yttrade sig
i spasmodiga ryckningar och krampanfall. Man hyste
allvarliga farhågor för hans hälsa, och det talades om att
hans farbror skulle låta läkarne förklara honom sinnessvag
och oduglig att regera. Så småningom förbättrades dock
hans hälsa, men lynnet var tidtals alltjämt djupt
melankoliskt.
På sommaren 1794 gjorde hertig Karl tillsammans med den
unge konungen en eriksgata genom Bergslagen. Bland annat
besökte de De Geers egendom Lövsta. I den förbiflytande
ån var ovanligt gott om kräftor, och Gustav Adolf fick lära
sig, hur man skulle ta dem med håv. »Det var», säger
Skjöldebrand, »det enda, som jag någonsin sett rätt livligt roa honom.
Han glömde sin antagna tröghet, sin avmätta gång och
sprang mellan håvarna, liksom en vanlig och glad yngling
skulle hava gjort. Denna obetydlighet gav mig ett litet
hopp om hans utveckling.»
Då hösten närmade sig och man icke kunde anordna
utflykter, hittade man på Drottningholm i stället på att anordna
karuseller inomhus för att roa kungen. Hedvig Charlotta
berättar därom: »Deltagarna äro iförda kostymer, lånade från
teatern, och i stället för att vara beridna bära de på sig kring
livet ett slags korgar, föreställande hästar eller åsnor, vilket
verkar ganska illusoriskt, isynnerhet då bärarne galoppera
omkring arenan. Det hela är ju bara ett barnsligt upptåg
men passar för kungens ålder. Kungen är vid dessa
föreställningar så allvarlig, som vore denna lek det viktigaste på
jorden.» — I allmänhet är han »dyster och sluten. Måhända
börjar han känna bördan av regeringsomsorgerna, varuti
han nu alltmera tager del. Han är retlig och ojämn till lynnet
och kan ibland t. o. m. vara så ond, att han blir alldeles röd
i ansiktet av vrede. Anledningen därtill är ofta
ordväxlingar, som förekomma vid bordet. Det händer även, att
han blir förargad på dem, som servera honom, ifall han finner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
