Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Reuterholm störtas. Det ljusnar för gustavianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För gustavianerna randades nu bättre tider. Magdalena
Rudenschöld hade redan före utgången av förmyndartiden
blivit frigiven och fått sig en vistelseort anvisad på
Gottland. Nu erhöll hon frihet att vistas var hon ville. Aminoff
och Ehrenström återfingo också friheten. Långsammare
gick det med Armfelts upprättelse.
Tack vare Katarinas beskydd hade han kunnat leva trygg
i Kaluga,[1] medan olyckan drabbade hans vänner i
Stockholm. Vid underrättelsen om vad Magdalena Rudenschöld
och Ehrenström fingo utstå blev han, enligt sin egen
uppgift, så upprörd, att ban höll på att sätta livet till. Han fick
ett anfall av blodstörtning, som räckte flera timmar. Till
sin hustru skrev han: »Ur min inbillning skall aldrig gå detta
skådespel, som man visat världen, av en oskyldig man, som
släpas upp på schavotten och därifrån till avrättsplatsen,
och av en kvinna av börd — till hennes olycka är jag
skulden! — som tvingas att sluta sina dagar bland det uslaste
pack, tjuvkonor och beryktade kvinnor. Mitt hjärta
sönderslites av grämelse och förtvivlan.»
Det första halvåret i Kaluga fick han tillbringa i
ensamhet. Men stor blev hans glädje, när hans hustru och barn
kommo dit och delade hans landsflykt. I Ryssland liksom
överallt, dit Armfelt kom, vann han vänner, som frikostigt
bistodo honom, så att han ej just behövde pruta av på sina
höga vanor. Ty den pension av 5,000 rubler om året, som
Katarina anslog åt honom, räckte naturligtvis icke för hans
behov. Den intressante, belevade flyktingen behandlades
av ryssarne med stor vördnad, och han deltog i deras
sällskapsliv; men egentligen trivas kunde han icke bland dessa
människor, om vilka hans omdöme var, att de »utveckla
mera närgången oförskämdhet än stolthet, mera
underdånighet än belevenhet. Fruktan för Sibirien och
knutpiskan är i sista hand, vad som bestämmer ryssens
uppförande.» Det var en underlig värld av asiatiskt barbari med
en tunn västerländsk fernissa, som han här kommit in i.
Den landsflyktige gustavianen väntade bara på Gustav
Adolfs tronbestigning i förhoppning att konungen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
