- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
574

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Det unga hovet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med kornmjöl. I det lilla Danmark åtgick denna tid över
50,000 pund mjöl till puder för armén under ett enda år.

När det skulle bli stor parad, var friseringen och pudringen
ett mycket tålamodsprövande bestyr. Redan kvällen förut
började inpudringen, och sedan var det icke tal om någon
sömn den natten. Uppradade på bänkar längs väggarna
måste delinkventerna i sittande ställning avbida morgonen.

Med ett ordningssinne, som ofta slog över till pedanteri,
var hos den unge konungen ett vackert drag av rättrådighet
förenad. Av fruktan för att vid arvskiftet efter Gustav III
något skulle tillfalla honom personligen, som hans fader
inköpt för rikets och icke för egna pengar, ville han icke av
kvarlåtenskapen mottaga mer än vederlaget för Ekolsundska
godsets köpeskilling, vad Gustav III ärvt av sin mor samt
vad fadern erhållit i presenter. Allt det övriga, mer än en
tredjedel av hela arvet, överlämnade han åt staten.

*



Gustav III hade ej haft stora förhoppningar om sin son.
Han lär ha yttrat om honom: »Han kommer att sluta
olyckligt, ty han är inskränkt och halsstarrig.»

Med det levnadsglada gustavianska hovlivet var det slut.
På tjusarkungens plats hade kommit en stel, orubbligt
allvarlig furste, vars värdighet förbjöd honom att skämta eller
småle. Kungaborgen i Stockholm hade blivit ett tråkighetens
förtrollade slott, där allt tycktes ha liksom stelnat,
där man på hovfester fick varken sitta — förty Hans Maj:t
behagade själv stå i timtal mitt på golvet — eller tala, knappt
viska; att skratta var ett brott. De middagar på slottet,
till vilka statens ämbetsmän inbjödos — eller rättare sagt
kommenderades — i tur och ordning, avåtos under helig
tystnad. För skaldernas sånger, för konstens skapelser fanns
inget intresse på tronen.

Litteratur:

Generallöjtnant De Suremains minnen från hans
anställning i svensk tjänst 1794—1815. Svensk översättning av O. H. D.


Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer, utgifna af Malla Grandinson: 4 delar.

Gustaf Björlin, Några ord om soldatens klädsel för hundra år sedan (i »Fordomdags» I).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free