- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
581

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mer än dubbelt så mycket, som staden förut inbringade.
Men Wismars invånare harmades över att ha blivit så där
bortbytta, isynnerhet när de fingo känna på de dryga skatter,
som hertigen av Mecklenburg pålade dem för att draga vinst
av sin dyrt förvärvade besittning.

Den stadga i myntväsendet, som åstadkoms med hjälp
av köpesumman för den tyska besittningen, blev till
ovärderligt gagn för näringslivet och för alla rikets löntagare.
Lyckligtvis började också med år 1800 en rad av goda år för
jordbruket.

Rutger Maclean[1] och enskiftet.

När Rutger Maclean år 1782 övertog Svaneholms gods
i Skåne, stod jordbruket lågt där liksom på övriga
skånska herrgårdar. De underlydande böndernas ägor lågo
kringspridda över hela fältet i smala remsor, och mer än en
tredjedel av dem låg så långt från själva byarna, att det var
rent omöjligt att bruka dem ens något så när ordentligt.
Där såg också jorden ut, som om den skulle vara dömd till
evig vanhävd. Och herrgårdens egna åkrar voro lika
vanskötta som böndernas. De underhavande voro tyngda av
skuld till sitt herrskap. Slöa och liknöjda gingo de till sitt
arbete. Det var ej ovanligt på de skånska godsen, att
inspektoren eller ladufogden med piska drev på dem, som han tyckte
vara lata. Kvinnorna på godset ansågos höra till godsherrns
jaktområde. — Aldrig kunde dessa arma bönder tänka sig,
att det skulle bli bättre för dem. Därför sökte de sin tröst
i brännvinet.

Men Maclean hade satt sig i sinnet, att bättre skulle både
han och de ha det — med eller mot deras vilja. Han skulle
snart få se, att frivilligt kunde han inte få dem med på det.

År 1783 tog sig Maclean för att enskifta de fyra byar,
varav hans underhavandes ägor bestodo. Detta gick till på
följande sätt. Han ordnade om ägoförhållandena så, att varje
gård fick ett sammanhängande område, och sedan
flyttades boplatserna från byarna ut på de nya ägorna. Själv lät
han på egen bekostnad bygga de nya husen. När det mesta


[1] Uttal: Maklïn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free