- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
582

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var färdigt, gav sig Maclean med sällskap till den by, som
skulle flyttas, och tog en bonde under armen. Var och en
av sällskapet följde hans exempel, och så »fördes de 21
kvarblivna åborna arm i arm, med gråtande hustrur, från sina
gamla nästen till de nya boningsplatserna, varefter de gamla
stugorna nedrevos». Så beskriver ett ögonvittne, hur reformen
genomfördes. »De 21 kvarblivna åboarna» — ja, ty samtliga
de förmögnare bönderna — 20 stycken — hade flyttat från
godset i förargelsen över att ändå nödgas lämna den torva,
som givit dem deras uppehälle, och den lersmetade,
halmtäckta stuga, där de växt upp. Här hade de känt sig trygga
med grannar och bekanta runtomkring men hade ryggat
tillbaka för att gå ovissa öden till mötes som nybyggare ute i
ensamheten på de nya gårdarna. Så stod Maclean där allena
med de fattigaste av sina underhavande. Alla spådde, att
snart skulle han bli lika fattig som de.

Han hjälpte emellertid sina bönder de första åren med
dragare, för att de skulle kunna taga upp de vanskötta
åkrarna, och lånade dem spannmål till utsäde. Och efter hand
märktes bland Svaneholms bönder ett nyvaknat intresse för
att både bryta upp mark och sköta den gamla åkerjorden
bättre än förr. Välmågan växte år från år så väl bland de
underhavande som på herrgården, och Maclean blev mot allas
förmodan rik igen, ja rikare, än han förut varit.

Det lyckade försöket manade till efterföljd, och år 1803
utfärdade den enväldige konungen, Gustav IV Adolf,
förordningen om enskifte
för Skåne, enligt vilken den, som
önskade, fick rätt att för sin del få sina ägor utbrutna ur
byns område och såvitt möjligt samlade på ett ställe.
Följande år kom en liknande förordning för Skaraborgs län, och
1807 togs steget fullt ut, då en allmän förordning om
enskiftet utfärdades. Därmed togs ett nytt stort steg på den
väg till jordbrukets förbättring, som inleddes med
förordningarna om storskiftet vid 1700-talets mitt.

När någon jordbrukare fordrade enskifte, ledde detta
emellertid i de flesta fall till att byns hela område
enskiftades. Ett ögonvittne skildrar ett sammanträde för att
besluta om enskifte ungefär sålunda: »Vanligen valdes höst
eller vår, då marken var bar och dagen kort, till sådan
förrättning. En delägare hade sökt enskifte. Alla delägare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free