Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vissa fall erlades böterna direkt i flytande vara. »Om
det bevistades, att någon sagt om en annan en osanning, som
kunde vara förklenlig för dess goda namn och rykte, blev
han, för att på ett högtidligt sätt skaffa den förfördelade
upprättelse, dömd att erlägga ’skvallerpott’ eller
’skvallertunna’, mot vilken dom det ej var rådligt att bjuda till att
vädja. Öl och brännvin måste då av ljugaren anskaffas,
och laget samlades på någon bestämd dag hos åldermannen
för att förtära det. Ljugaren framträdde då med glas i
handen och sade: ’Vad jag sagt om den eller den personen är
skamligt förtal och har ingen grund, varför jag nu tager
denna lögnen i mig igen.’ Härpå tömde han sitt glas, fick den
förfördelades tillgift och förlåtelse och åtog sig sedermera
att hela aftonen, såsom en villig botövning, vara en stilla,
fast törstig åskådare av huru de andra tömde hela resten av
det kontribuerade.»
Att för stölder anlita de vanliga domstolarna ansågs i
regel alltför besvärligt. Hade den bestulne ett par goda
knytnävar, så brukade det ej vara svårt för honom att få tjuven
till att bekänna, och sedan avgjordes saken av bystämman,
som alltid dömde den brottslige »att erlägga av öl och
brännvin ett visst kvantum, lämpat icke efter brottets
beskaffenhet utan efter brottslingens förmögenhet. En dag
bestämdes, då byamännen skulle samlas och förtära, vad de ålagt
brottslingen att då hålla dem till handa. Brottslingen hade
alltför många knytnävar att frukta för att icke hava allt i
föreskriven ordning. Denna undfägnaden kallades att
erlägga ’tjuvatunnan’. Gillet började därmed, att
brottslingen, som nu var värd, fyllde sitt glas och sade: ’Gutår bröder!’
(med glas i hand var det honom tillåtet att så tilltala
gästerna). ’Jag har en gång kommit i denna eländiga förvillelsen;
men det skall på min själ aldrig hända mig mera. Vill du,
bror’ — härvid vände han sig till den förorättade —
’förlåta mig denna gången, så kan du lita på att du skall få ha
ditt i behåll för mig efter denna dag; och viljen I nu
allesamman tillgiva mig, så att vi kunna bliva lika goda bröder
som förut, så skall det intet ångra er.’ Härpå svarades
allmänt ’ja!’ varpå den rentvagne värden sade: ’Gutår då
allesamman! Sitten ärliga och dricken kärliga!’ Detta kallades
att dricka tjuvaskål. Från denna stund skulle och borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
