Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav IV Adolf
- En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numrorna och se till, att den var städad och snygg, och att
allting var i ordning till gudstjänsten. Därför nu, så snart
ringningen började, bad han med knappt hörbar stämma,
att han måtte få kyrknyckeln. Den lämnades honom.
Feberaktigt fattade han i den, framviskande: ’Nu får jag skynda
mig.’ Ögat brann, och pulsarne gjorde oroligt sitt sista
arbete. Tornklockorna fortsatte emellertid sin andaktsfulla
inbjudning i Guds hus, och då de sista tonerna dogo bort i
det oändliga, omslöt Dillberg krampaktigt kyrknyckeln
och var ej mer.»
*
En av de bästa bitarna i Nicolovius’ folklivsskildring är
hans berättelse om när Hans Maj:t anno 1801 besökte
Skanörstrakten.
»Ingen konung hade i mannaminne visat sig för invånarna
i Skytts härad, då man i september 1801 fick den
underrättelsen, att konung Gustav IV Adolf beslutat göra en
utfärd från Malmö till Skanörs ljunghed för att jämte en del
av hovherrarne anställa harjakt.
Med spänd väntan församlade sig unga och gamla vid den
väg, han skulle färdas, för att en gång i sin levnad få se, huru
en kung såg ut. Hur ofta hade de ej i predikningar och
andra tal hört Gud och kungen nämnas på en gång och
uppmanats att med undergivenhet iakttaga bäggederas bud
och befallningar! Därför, då det med ens gavs till känna,
att kungen skulle komma, väntade de sig något överjordiskt.
Tusenfaldiga voro gissningarna bland de enfaldiga, och
det låter olroligt men är dock sant, att knappast någon
fanns, som icke trodde, att kungens utseende skulle vara något
övermänskligt och att han, om han än var snarlik en
människa, likväl skulle visa sig med en förklarad lekamen. Hans
huvud tänkte man sig omgivet av en gloria, och ingen
uppmärksamhet lämnades åt de få bönders försäkringar, vilka
hade sett honom i Malmö.
Redan vid soluppgången samlades människor hoptals vid
kungsvägen, emedan man hört, att kungen skulle intaga sin
frukost i Hammar[1]. Att han kunde äta, var redan en nyhet,
[1] En mil öster om Skanör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0595.html
