Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förvånade, och man undrade högeligen, huru det
skulle gå till. Då det led mot kl. 7, folkets vanliga
frukosttid, var nyfikenheten stegrad till det högsta, och med ett
slags bävan väntade man nu kungens snara ankomst.
Äntligen kom en vagn, ovanligt hög: en ofantlig målad
kista på fyra hjul, varpå sutto ett par silversmidda herrar
med trekantiga hattar. Vad som kunde förvaras i den kistan
var en hemlighet för alla. Alla huvuden blottades, då
vagnen passerade, men då en liten åskådare, som ej kunde
hinna opp att se, ivrigt och oroligt ropade: ’Är det kungen?
Inte är det kungen’, svarades från vagnen: ’I helvete! När
kungen kommer, får ni se en sju djävla hop med folk!’ Snart
blev man underrättad om att det var kungens kock, som
kommit med köket. Men då klockaren i pastoratet hette
Kock och ingen bland bönderna hade det ringaste begrepp
om vad annars en kock betydde, lopp med den största
snabbhet från mun till mun det ryktet, att kungens klockare var
redan kommen, och att han svor som en ’hundturk’.
Länge fick man nöja sig med dennes ankomst. Ryktet
därom hade snart spritt sig till de närgränsande byarna och
kom de få hemmavarande att beklaga sitt öde att ej få höra
honom sjunga, emedan de ansågo honom vara med för att,
liksom bruket var vid deras gillen, vid kungens bord sjunga
psalmerna före och efter måltiden. Bättre underrättade
blevo dock snart de, som hjälpte kocken i köket, där
bygdens döttrar tävlade om äran att biträda den silversmidde
förnäme herren. Flera av de vackraste, vilka han benådade
med en och annan kyss, kände sig fattade av en fåfänga, för
vilken de ej förr anat sig vara tillgängliga. Men de fulare,
som ej bemärktes av kocken, bemärkte däremot med så
mycket större förtrytelse, huru han kastade hela marker
smör i elden för att tillvägabringa en hastig värme, och hur
illa han i övrigt på allt sätt hushållade med Guds gåvor.
Emellertid brann vid vägen det allmänna begäret att få
se kungen, och man tillviskade varandra, huru man skulle
bära sig åt, när han kom.
Skolmästaren hade samlats med skolbarnen och bestrött
vägen ett långt stycke utanför bygrinden med pillöv och
pilkvistar och ämnade vid kungens ankomst uppstämma
ett ’Hosianna’. En komminister, som var på förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
