Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - 1800 års väpnade neutralitetsförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tappert mot världens störste sjöhjälte i spetsen för
segervana trupper, som voro en tredjedel större än det antal folk,
Köpenhamn kunde uppställa till försvar, och hade dubbelt
så många kanoner som danskarne. Kanondundret var så
starkt, att husen i Malmö skakade hela tiden, medan det
pågick.
Utgången av striden blev emellertid oavgjord, vadan
Köpenhamn hotades med bombardemang. För att undgå
en sådan riksolycka måste danska regeringen utträda ur
neutralitetsförbundet.
Några dagar därefter kom avgörandets stund även för
Sverige. Den 30 april var Parker med den engelska
flottan utanför Karlskrona och fordrade svar inom 48
timmar, huruvida Sverige ville frångå neutralitetsförbundet
eller ej. Amiral Cronstedt, som förde befälet, svarade, att
Sverige ämnade uppfylla sina förpliktelser. Detta svar hade,
mänskligt att döma, kostat vårt land större delen av dess
flotta, om ej en oförutsedd händelse inträffat. Från
Petersburg kom underrättelse, att kejsar Paul mördats den 24
mars, och att hans efterträdare, Alexander I, genast
förklarat sig beredd att underhandla med England. Då seglade
den engelska flottan tillbaka till Kjögebukt, och Sveriges
sjömakt var räddad. Men det stora neutralitetsförbundet
var sprängt.
Utan värde hade detta dock ej varit, ty i den konvention,
som kejsar Alexander avslöt med England, gjorde denna
makt verkligen flere eftergifter, bl. a. att kapare ej fingo
visitera handelsskepp, som seglade under konvoj. Men
alltjämt hävdade England, att dess örlogsfartyg ägde
oinskränkt visitationsrätt.
Men i Sverige och Danmark harmades man över Alexanders
beteende att göra upp med England utan att ens
tillfråga bundsförvanterna Sverige och Danmark. Stämningen
mellan Alexander och Gustav Adolf blev ytterligare
irriterad genom diverse etikettstvister och annat struntgräl.
Bland annat hade de ryska sändebud, som underrättade
svenska hovet om kejsar Pauls död, ej så hög rang, att
konungen var nöjd med dem. Lika riksviktig var tvisten mellan
bägge suveränerna om huruvida en bro över Kymmene älv
skulle målas i de ryska eller de svenska färgerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
