Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma benägenhet att på förhand ge allt förlorat, som
tagit hjärtat ur bröstet på Klingspor, fann Klercker också
hos den ene av de två generaler, som funnos i Finland vid
krigsutbrottet, nämligen Ehrenroth. Då Klercker kallade
honom till sig för att överlägga om försvarsplanen,
förklarade Ehrenroth, »att planen vore ganska god men halp
ingenting, ty Finland skulle ändå en gång höra till Ryssland och
vore så gott först som sist». Den mannen hade dock haft så
pass mycket hut i sig, att han begärt avsked.
Efter några mindre sammanstötningar nära gränsen mellan
finska och ryska avdelningar drog Klercker sina stridskrafter
tillbaka till Tavastehus. Här var han besluten att bjuda
fienden spetsen.
Klercker har fått mycket beröm för sin föresats att
invänta ryssarne vid Tavastehus. Militära auktoriteter anse
dock för så gott som givet, att de finska trupperna i sådant
fall ej skulle undgått en katastrof. Deras ställning kunde
nämligen lätt kringgås och återtågsvägen avskäras. Innan
Klercker hunnit genomföra sin avsikt, hade emellertid
högste befähavaren kommit hindrande emellan.
Klercker överlämnade åt Klingspor sina trupper med ett
vackert slutomdöme i rapporter till svenska regeringen.
Trots det att förråden voro knappa och underhållet därefter,
trots det att officerarnes avlöningar nästan alls ej kunnat
utbetalas, heter det, »att såväl befäl som manskap vid denna
Eders kungl. Maj:ts armé tävla med varandra i nit att
uppfylla sina skyldigheter och fördraga med tålamod alla de
olägenheter, som en sträng årstid och de svåraste strapatser
medföra». Sådan var den armé, som Klingspor övertog.
Den led brist på allt utom på mod.
Klingspor kom nu till dessa trupper med en instruktion,
som spelat en stor roll i kriget. Den var uppsatt av en
hemlig krigsberedning i Stockholm, som sammankallats, när
underrättelserna från Stedingk blivit alltför oroande.
Klingspor hade själv varit beredningens ordförande.
Krigsberedningen framhöll ett anfall vintertid som
farligast, eftersom samfärdseln med Sverige då var nästan
avbruten och förstärkningar alltså ej kunde avsändas. Därför
fann beredningen klokast att söka »rädda vad av armén
frälsas kan» efter att i fästningarna Sveaborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
