- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
636

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svartholmen ha inkastat så mycket trupper, som kunde
rymmas där. Återstoden av finska armén borde dragas »åt
österbottniska sidan, intill dess med första vårdag och
ankommande flottor kraftigare anstalter till landets återvinnande
kan tagas».[1] Konungens instruktion för befälhavaren blev
i enlighet med detta Klingsporska resonemang, dock med
detta viktiga tillägg: »Ehuru frälsningen av armén och
fästningarnas försäkrande böra bliva förnämsta ändamålet
av försvarsanstalterne under påstående vinter, vänte Vi
likväl, att I, så långt möjligt kan bliva, söker, att den
inträngande fienden hindra och emotstå samt icke förr, än
nöden påtränger, reträtten företagen.» För denna senare del
av instruktionen har Klingspor visat ett mycket dåligt
minne. Däremot har han synnerligen samvetsgrant lagt sig dess
första del, om arméns återtåg, på hjärtat.

Men om ställningen vid Tavastehus också ej lämpade sig
för en försvarsstrid mot hela den samlade ryska
huvudarmén, så följde därav dock ingalunda, att den finska hären
utan vidare måste retirera därifrån. Tvärtom fanns det
ännu vid Klingspors ankomst till Tavastehus goda utsikter
för en framgångsrik offensiv mot de skilda ryska
truppavdelningarna var för sig, medan de ännu från olika håll
ryckte fram mot staden. En sådan offensiv skulle ha
kunnat fördröja ryssarnes framryckning och därmed även
Sveaborgs belägring. Under sådana förhållanden skulle detta
Finlands starkaste värn ha kunnat i god tid vid öppet vatten
få undsättning från Sverige.

Men en sådan handling som att söka förekomma fienden
stred mot Klingspors hela läggning. Till hans ursäkt måste
också framhållas, att de rapporter om ryssarnes styrka,
som han mottagit från Klercker och dennes underbefälhavare
Adlercreutz, allesammans innehållit sådana överdrifter,
att det ej tycktes finnas någon möjlighet att hålla
fienden stången. Redan före Klingspors ingripande märker


[1] En major Aminoff, som bra kände till stämningen inom Finland,
uttalar också den tanken, att nu gällde det att härda ut till
sommaren, då en svensk armé kunde komma över till Finland; och sedan,
tillägger han förtröstansfullt, »skall denna förenade armén segrande
jaga sina fiender inom deras egna gränser. Ifrån gubben till
ynglingen skall då var man gripa till vapen och åtfölja armén. Och jag
trotsar, att ingen rysse skall våga nalkas vår gräns.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free