Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man alltså de olyckliga verkningarna av att finska arméns
ledning försummade den ytterst viktiga spaningstjänsten, på
vilken kännedomen om fiendens styrka och förehavanden beror.
Klingspor beslöt alltså att uppgiva ställningen vid
Tavastehus och draga sig tillbaka ända till Österbotten.
Åtgärden påskyndades genom underrättelser från Cronstedt,
att även han utan motstånd dragit sig tillbaka för ryssarne
mot Kuopio. Därmed ökades onekligen risken för
Klingspor att få sin reträttväg norrut avskuren.
Men därav följde ingalunda, att man som Klingspor skulle
fullkomligt vettlöst rusa i väg ända till Uleåborg, en sträcka
om 45 mil fågelvägen, och prisge hela södra Finland åt
fienden — instruktionen ålade ju Klingspor uttryckligen att göra
så mycket motstånd som möjligt under återtåget »och ej
förr, än nöden påtränger, reträtten företaga». En av de allra
ömkligaste punkterna i det Klingsporska dramat var hans
fullkomliga uraktlåtenhet att skaffa sig verkliga
upplysningar om fiendens styrka och ställning. Hade han blott gjort
något för att vinna dessa för en befälhavare oundgängliga
underrättelser, så skulle han fått veta, att fiendens
överlägsenhet alls ej var så omöjligt stor, som man fått för sig, dess
hellre som ryssarna under sin framryckning ideligen måste
avdela trupper för att hålla de erövrade områdena besatta
och innesluta fästningarna. Efter erhållen visshet därom
hade just tillfället varit inne att med samlade krafter bryta
fram oförberett mot en i sänder av de ryska kolonnerna.
Hade dessa stötar blivit riktigt placerade, så skulle de
finländska trupperna kunnat kasta den ena efter den andra av
fiendens kolonner över ända och undsätta det belägrade Sveaborg.
Men Klingspor bara framhärdar i sin blinda tro på
motståndarnes absoluta överlägsenhet. Denna tanke jagar
honom likt en ond ande. Han vet ej, att Buxhövden
kvarlämnat så mycket besättnings- och belägringstrupper,
att slutligen endast en obetydlighet är de framryckande
finska trupperna i hälarna. Återtåg — skyndsamt,
besinningslöst, vanvettigt återtåg har blivit Klingspors lösen.
Han är besluten att icke stanna, förr än han förenat sig med Cronstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
