- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
639

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

major vid Åbo läns regemente strax före krigsutbrottet till
sin regementschef: »Våra officerare äro av den natur, att
de mest sköta sina bekvämligheter och fråga fan efter den
arma soldaten.» Infanteriofficerarne voro till den grad pigga
på att själva åka, medan deras trupp marscherade, att det
behövde påbjudas, att en officer alltid borde åtfölja
kompaniet under marscher. En ej så liten del av officerskåren
utgjordes av klenmodiga och egoistiska individer eller rena
landsförrädare, som läto sjukrapportera sig eller gåvo sig
hem utan laga förfall.

Förflyttning på släde användes även av trupperna i rätt
stor skala. Tidvis åkte hela bataljoner i tur och ordning.
Skidor användes ej alls i den utsträckning, som skulle ha
behövts med hänsyn till den myckna snön och
spaningstjänstens behov. Vid varje kompani uttogos blott 10—20
skidlöpare, vilka så småningom förenades till särskilda
skidlöparkompanier.

När man skärskådar Klingspors uppträdande under detta
krig, skulle det dock vara orättvist att förneka, att han
som intendent inlade rätt stora förtjänster.
Underhållsfrågan
lyckades han verkligen lösa ganska tillfredsställande
trots stora svårigheter. Ett aber synes dock egennyttan
och vinningslystnaden hos en del intendenturtjänstemän ha
varit. Betecknande för själva ledningens uppfattning i
frågan är följande uppmaning av Löwenhielm till Adlercreutz:
»Håll efter magasinskommissarierne! De äro de största
skurkar, jag ännu sett. Den största plaisir du för närvarande
kan göra mig är att vräka dem i vakten och rapportera dem,
om de söla eller skinna. Synnerligen tjänar du armen, om
du låter ha ett vaksamt öga på transporterna, som avgå till
Uleåborg, ty de gå gärna utan betäckning för att få roffa på
vägen och skylla på bönderna. Jag dör ej nöjd, om jag ej
får se en kommissarie få arschprygel på en kanon, innan
campagnen slutas.»

Något som ej kunde undgås vid utspisningen var en rätt
stor enformighet och särskilt användning av väl mycket salt
föda, isynnerhet salt fisk, som ju ej kunde ge så mycket nya
krafter till ansträngningar i den svåra kölden. Den proviant,
som soldaterna förde med sig hemifrån, hade dock i många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free