- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
660

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den 1 april uppgick till 6,500 man. Den var alltså
fortfarande underlägsen de försvarande i antal. I en rapport till
kejsar Alexander framlade Buxhövden den uppfattningen,
att det var lönlöst att försöka göra sig till herre över den
starka fästningen vare sig genom stormning eller genom
belägring. Och för ett verksamt bombardemang behövde han ett
helt annat och grövre belägringsartilleri än det han nu
förfogade över.

Buxhövden hade emellertid snart kommit underfund
med den söndring och obeslutsamhet, som rådde inom
fästningen. Han hade spanat ut ett verksammare medel att
vinna Sveaborg än beskjutning, eller rättare sagt: han
fullföljde Göran Sprengtportens plan, att man skulle »försöka
skrämma eller muta kommendanten». Ryssarne började
alltså underhandla och fingo därunder tillfälle att inom
fästningen utsprida nedslående och vilseledande rykten om
finska fälthärens rörelser och tillståndet i Sverige.
Parlamentärerna passade också på att även häva ur sig de gräsligaste
hotelser om hämnd, ifall svenskarne envisades att göra
motstånd. Goda hantlangare hade ryssarne i Anjalamännen
Klick och Ladau. Genom några svenska officersfruar i
Hälsingfors, som sålt sig åt fienden, underhöllo dessa värda herrar
täta förbindelser med fästningens garnison. Isynnerhet
prisar Buxhövden i ett brev till ryske utrikesministern en
fru Reuterskjöld
, vars man var kommendant på ett av
de till Sveaborg hörande fästena. »Det var», skriver han
vid ett senare tillfälle till ryska utrikesministeriet, »till stor
del på grund av hennes inflytande, som krigsrådet gick in
på att överlämna fästningen; och hon utsatte sig själv för
beständiga faror, då hon uppehöll förbindelsen med
garnisonen. Jag belönade då hennes utomordentliga nit för
kejsardömets bästa och lovade henne i kejsarens namn, att
Hans Maj:t efter belägringens lyckliga slutförande nådigst
skulle minnas den svåra belägenhet, i vilken hon jämte sin
talrika familj befann sig, och för att löna hennes tillgivenhet
skulle draga försorg även om hennes framtida existens.» —
Det skulle hon också komma i behov av, ty både hon och
hennes man blevo avskydda av sina forna kamrater och
vänner, när dessa fingo klart för sig, att det värda paret var
fosterlandsförrädare. Fru Reuterskjöld dog emellertid redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free