Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills det bleve öppet vatten. Mot en mindre högt skattad
kommendant hade officerarne gjort myteri och avsatt
honom från befälet.
Men bland en del yngre officerare, som småningom
förstodo, vart det bar hän, voro planer å bane att åstadkomma
en resning mot kommendanten. Knotet bland manskapet
blev ganska allmänt, och många måste arresteras. Men han
fanns ej, mannen, som kunde rycka till sig händelsernas
roder. Man blott gick där och räknade dagarna, räknade
timmarna till det ödesdigra ögonblicket, ängsligt spejande utåt
havet. Men intet segel syntes till. I en dagbok av en kapten
Hauswolff kan man dag för dag följa växlingarna mellan
hopp och fruktan. Den 26 april antecknade han: »Glädjen
är otrolig: isen öppnar sig nära invid isningen; solen
verkar mycket i dag, och med kikaren synas skepp kryssa. Om
nu några timmars nordlig eller sydlig storm inträffar, så är
öppen sjö. Man gör ej annat än koxar och önskar. — Den
27: Den i går så glädjande utsikten har i dag försvunnit:
det är kallt som i vintern och ingen blåst. — Den 28: I natt
är stark köld, och i dag är mycket kallt, vilket försätter oss
alla i största oro! — Den 29 och 30: Båda dagarna var
ingen blåst; det fortfar att vara ovanligt kallt. Alla
fästningens innevånare äro högst bekymrade. . .»
Hoppet om öppet vatten till 3 maj var ute. I stället såg
man de ryska generalerna med oförbundna ögon gå in och
ut genom fästningsportarna, som om de redan varit
Sveaborgs herrar. Den 3 maj började finländarne överge sitt
starkaste värn. Från det regemente, som sist lämnade fästningen,
ha vi kvar en gripande skildring: »Alla gräto: befäl, manskap
och hustrur. Förbannelser och skällsord över amiralen och
konseljen utropades under ett högt tjutande av både
soldater, hustrur och barn. Arresteringar skedde samma afton
beständigt, så med vaktmanskap som andra soldater, vilka
samlade sig på borggården och högt ropade, att de skulle
massakrera kommendanten.» Cronstedt måste omge sig med
en särskild skyddsvakt. — Men när Jägerhorn i spetsen för
sitt regemente lämnade skådeplatsen för förräderiets seger,
lade man märke till, att han »höll sitt huvud upprätt och ett
belåtet leende lekte på hans läppar». En ung rysk löjtnant,
som ej kunnat undgå att känna deltagande med de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
