- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
667

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustav Adolf nu landsatt 10,000 man under en skicklig
härförare på finska kusten», säger en rysk krigshistoriker, »så
skulle, efter allt att döma, hela landet utom Sveaborg ha
fallit i våra fienders våld igen.» Men Gustav Adolf förspillde
sina krafter på små och osammanhängande landstigningsförsök,
och Klingspor låg stilla, allt under det ryssarne fingo
förstärkningar. Som vanligt saknades den nödiga
företagsamheten, initiativkraften, på svenska sidan. Skulden för
att en dyrbar tid gick förlorad ligger såväl hos Adlercreutz
som hos Klingspor, ty fältmarskalken lämnade numera
förtroendefullt sin generaladjutant så gott som fria händer i
de militära operationerna. Sina egna åtgärder vid
huvudarmén begränsade han till att vid underrättelsen om segern
bege sig fram till trupperna och muntra upp dem med
brännvin och tobak. Varje man fick 4 jumfrur[1] och två supar
brännvin samt 4 alnar tobak. Efter sålunda väl förrättat
värv for han tillbaka till Nykarleby.

Det är framför allt bristerna i kunskaparväsendet på
svensk sida, som förklara den period av overksamhet vid
huvudarmén, vilken följde på slaget vid Lappo.
Handlingskraften hos de högsta befälhavarne förlamades nämligen
alltjämt genom överdrivna föreställningar om fiendens
stridskrafter, och man väntade ännu på de förstärkningar, som
för länge sedan skulle kommit från Sverige. Endast med
deras hjälp ansågo sig Klingspor och Adlercreutz böra våga
en ny framryckning.

*     *
*



Under väntetiden satte man i gång ett mindre företag,
som blivit mycket berömt i folksägnen. Det var »general»
Spofs
och »amiral» Roths bragder i skogstrakterna kring
sjöarna Ruovesi och Näsijärvi, vilka med sina otaliga
holmar, uddar och näs voro som skapta för det s. k. lilla kriget.
Det var ryssarne, som i förskräckelsen över de båda djärva
partigängarnes bragder gåvo dem så höga militära titlar.
I själva verket voro både Roth och Spof helt enkelt
fanjunkare vid Björneborgs regemente. I spetsen för fyrtio

[1] En jumfru = 1/32 kanna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free